Jämfört med att vara i nionde månaden som du, Sara, så är min situation en barnlek. Slutet på graviditeterna är det jobbigaste jag varit med om, (fast jag har glömt vad det var som var jobbigt). All respekt till dig!
Men jag gissar att vår sovstatus är ungefär densamma. Nu har jag fått ett riktigt jobb, en fast tjänst!!! Normal lön!!! Hurra!!! Eller ... oj så sorgligt det blir att bryta upp. Skiljas från detta fina livet. Dra upp barnen med rötterna. Inatt sov jag ingenting. (Bland annat började jag skissa på en gäststuga i trädgården, min ljuvliga trädgård som jag äntligen skall få. Inspirerad av Donna Karans yogarum...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar