jag känner mig som en marathonlöpare som just passerat tredje milen. Jag är så trööött och det är så lååångt kvar. Texterna är klara, men de innehåller tusen små kommatecken som sitter fel. Femhundra tempusbyten som jag missat. Tolv syftningsfel som jag måste hitta. Och sakfel? Nej inga sakfel, det får inte vara några sakfel! Det finns fortfarande en chans att jag hinner fram i tid, men det är tungt nu.
Ett meningslöst inlägg från en trött vetenskapskvinna. (som älskar sitt jobb!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Systern!
Skickar lite positiv och stärkande energi! Önskar jag hade kunnat hjälpa dig på något sätt (eftersom jag vet att jag är kass på svenska kan det väl knappt vara lönt att ens erbjuda sig att korrekturläsa....). Säg till om jag kan göra något. Pussar!
Du, jag förstår att det känns tungt, men tänk vad du kommer vara nöjd och lycklig när det är klart! Då kan du bara skämma bort dig själv och gå och vara mallig över att du är en typ doktor! Coolt! Bara stå ut ett litet tag till! Du fixar det!
Puss och tack! Ni är så gulliga, som blåbärssoppa i vätskekontrollen.
Skicka en kommentar