Jag håller på att packa, för i morgon ska jag åka till Göteborg och bli superompysslad av jenny! Det ska bli fantastiskt, inte minst att få åka tåg i flera timmar enbart i sällskap av min bok, Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl (varm rekommendation!) och en kopp kaffe! Och sen såklart att få hänga med Jennan hela helgen och bara prata och äta god mat. Precis vad jag och tjocka magen behöver just nu.
Nu är det bara 6 veckor kvar. 6 veckor kvar för mig och Jocke och M att vara bara vi tre och bara mysa. Ibland, i mina svarta stunder, känns det som vi bringar en katastrof in i vårt hem. Ett barn till, det känns ibland så ogenomtänkt. Vi har det ju så bra och okomplicerat som vi har det. Tänk om M kommer att avsky att få en lillasyster. Tänk om vi kommer börja hata varandra jag och Jocke när det åter blir vaknätter och kolikskrik och absolut ingen tid för varandra. Vi som precis har kommit ur det, med äktenskapet i behåll. Varför tänkte vi ALDRIG på det när vi planerade ett barn till?
Det känns som göteborgsresan kommer väldigt lägligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det låter jättehärligt, både att åka tåg och att du skall bli ompysslad. Hälsa Jenny så gott!
Och Sara, som jag känner igen det du skriver! Jag kände precis likadant inför A, och då var ju E ett helt år äldre än M är nu. Känslan av att vi precis hade kommit i ordning och uppnått nån slags harmoni i familjen ... nu skulle allt raseras, och hur skulle E reagera? En helt annorlunda upplevelse jämfört med ettan, i alla fall för oss. Och det blev ju helt annorlunda och helt helt underbart och det kommer det att bli för er också! Ni kommer att klara detta galant, kolikbarn som sovbarn, det är jag helt säker på. Syskon är ju den bästa gåvan, även om M eventuellt inte känner så direkt!
Tänk att det snart är dags!!! Gud så spännande!!!
Skicka en kommentar