LoVe

Den enda etikett jag kommer att kunna sätta på det här inlägget är "besattheter". Nu har vi sett hela första och halva andra säsongen av Veronica Mars, och jag kan bara inte få nog! jag har ALDRIG upplevt det här tidigare! Vi har aldrig ägt en box, vi har aldrig följt en TV-serie så här, och det är så galet. Vi kan bara inte sluta titta! Och jag kan inte sluta tänka på att det borde vara Logan och Veronica. jag tänker på det dagligen! Det är tur att det händer andra saker i mitt liv, annars finns det en viss risk att jag bara hade tittat tills det inte fanns fler avsnitt att titta på. Helt plötsligt kan jag förstå människor som blir helt besatta av TV-spel och world of warcraft och sånt. Det är en så spännande känsla, att faktiskt på riktigt kunna känna att jag förstår! Besatthet är underskattat!
Hela första säsongen påminner om en modern Twin Peaks, med massor av popkulturella referenser. Jag tycker att den är så brilliant! Men man måste verkligen se hela serien i följd för att förstå dess storhet. Några avsnitt härochdär gjorde det aldrig riktigt för mig. Men nu! Nästa dotter ska heta Veronica!

ps jag blev inte sjukskriven ! Lika bra det.

Amen hallå eller!

Ja, vi har fått internet tillbaka! Inte gick det fort, och inte var det billigt (1500 kr), men jag klagar inte, huvudsaken är att isoleringen slutligen är bruten! Det känns svårt att veta var jag ska börja efter så lång tids tystnad. Ska jag berätta om hur jag kräktes nästan rakt på min barnmorska under senaste rutinkontrollen, vilket fick henne att vilja sjukskriva mig med omedelbar verkan, men att jag bad att få vänta till efter läkarbesöket i morgon? Eller ska jag berätta om min intensiva senaste vecka, när vi har varit utställare på Allt för Hälsan-mässan i Älvsjö och gjort dundersuccé och sålt krämer för glatta livet, och hängt på Riche, och ätit lyxiga middagar? Eller kanske om helt enkelt om Veronica Mars-maratonet som tagit sin början i mitt och Jockes liv efter att bredbanduppkopplingen försvann. Hur vi har snittat på 4 avsnitt per kväll och suttit uppe alldeles för länge och sovit alldeles för lite och bara levt halva våra liv i Stockholm, och den andra halvan i Neptune? Eller att vännerna som är gravida samtidigt med oss väntar tvillingar och att det har gjort mig lite avundsjuk?
Ingenstans känns riktigt rätt att börja. Jag nöjer mig nog med att säga att jag är tillbaka!

Innan vi for till Skåne hittade vi en ny plats för juvelen i våran konstsamlig. Så himla fin och nu tittar vi på den varje dag när vi äter. Bob Dylan och hans son Jesse sitter bredvid (Jag hade visst grodperspektivet på, därav de böjda linjerna.)

konstnär: Joakim Jivenius

Skåneresan var totalt utmattande och alldeles underbar. På fyra dagar hann vi med både 16 timmars bilresa, en rad fina vänner, underbara bebisar och barn, roliga samtal, en massa god mat, mys med familjerna, plantering av 238 ligusterplantor, en kräkande liten A, en sjösjuk liten A, gåsmiddag med fler härliga bebisar och barn, och avslutningsvis en åksjuk liten A. Det dåliga samvetet ligger som en klump i magen idag. Trots att A väckte oss imorse, lika glad och gosig som vanligt.

Nu hänger jag med Dickens på vägen till jobbet, Great Expectations. Det är så vilsamt och trevligt att befinna sig i hans värld emellanåt, bland långa, ingående beskrivningar, mängder av tekoppar och söt 1800-talshumor. Den svartvita världsbilden och gemytet som återkommer hos mer sentida engelska berättare, då tänker jag främst på de stora mainstream-fantasystjärnorna. David Copperfield läste jag flera gånger en period i början av tonåren, vet inte vad det tyder på. Nu är det längesedan jag läste Dickens, men han är mycket bra mot stress. Har för mig att jag gillade filmen med Ethan Hawke och Gwyneth, en såndär trevlig fredagsfilm. Hade nog inte gillat den lika mycket om jag läst boken först, jag har svårt för alltför förvanskade historier.

Nu åker vi till Skåne över helgen! Håller tummarna för att Sara får rätt på sitt internet under tiden, hon har mycket spännande att berätta. Annars hörs vi i nästa vecka.

diss-a-poin-ted!

Alltså kolla så snygg hon är!

Omslaget på DN Bostad i fredags lovade en presentation av Johanna Rubin Drangers hem. Jag var jättenyfiken på att få se hur det ser ut hemma hos henne ... och jag är fortfarande lika nyfiken! För reportaget innehöll bara två bilder från lägenheten, och ingen av dem var särskilt upplysande. Bilder känns som en rätt essentiell del av ett inredningsreportage. Jag tror att hennes stil är precis vad jag längtar efter nu, eller är det bara önsketänkande. Lite blandning av serietidning, östermalm och Villa Villekulla tänker jag mig, men jag vet som sagt inte, hon har kanske ett väldigt Smakfullt Hem.

I och för sig är det alltid intressant att läsa om henne, det är så kul att hon är professor! Hennes bilder är superfina, jag gick in och frossade på hennes hemsida. Jag gillar allt hon gör, så himla snyggt! Väldigt inspirerande också, jag blir så sugen på att ta upp målandet eller att börja brodera kanske. Tänk att sånt känns som en utopi nu, att ha tid med sånt, men det handlar ju om att prioritera!

Lyckos Carina Rydberg! Förresten, Johanna Rubin Drangers dotter heter Io, så himla fint namn!!!

TV-helg!

och våra sjukor går aldrig över. E är den enda som är pigg härhemma. Vi orkade i alla fall pallra oss iväg på 4-årskalas i lördags med trevliga människor och glada barn. Jättekul! Svensk-amerikanskt-afrikansk blandning på maten med bland annat afrikanska samosas, mängder av friterade grejor och smörgåstårta. Och godis i massor! E lärde sig sjunga "happy birthday". Annars har det varit tre kvällar av slötittande på TV:

* Criminal Minds. Grymt bra första säsongens första avsnitt, nu vet jag inte varför vi kollar på det...

* The Anchorman. Den var ju jätteroligt, typiskt snobb-DN att ge den en etta, skicka en recensent som fattar!

* Avslutningen på Sopranos. Jag gillade inte slutet när jag såg det, hatar såna slut!. Men nu när jag funderar på det så var det ju en väldigt fin scen. Hela säsongen har ju varit en lång, plågsam avslutning, jättejobbigt att titta på.

* Ranking the Stars. Jag tycker faktiskt att det är rätt kul, oklart varför (vill jag veta?)

Nu startar Operation Bli Friska: massor med vitlök, apelsiner och sömn skall det bli inför helgens skånebesök som inkluderar såväl grävning, diverse kalas, familjemys och bebisgos.

the tant (diskussion efter dagis)

E: Har tanter långa öron?
- det kan de ju ha...
E: Kan delfiner vara tanter?
- tja ... ja det kan de väl...
E: Kan barn vara tanter?
- njä ... de kan ju klä ut sig till tanter...
E: Är du en tant, mamma?
- Ja, det är jag kanske ... jag är en kulturtant.

Jag vet inte vad jag tycker #2

Könskrigsboken! Jag måste läsa den snart och då kommer jag säkert att gilla den. Men i intervjuerna verkar de så ... full of themselves på något sätt. Det är ju viktiga grejor och jag håller med om att det privata är politiskt, men det håller väl alla med om? I alla fall alla som kommer att läsa boken? Det blir så pseudoradikalt på något sätt ... fast kanske nödvändigt ändå ... suck... finns det inte bättre kanaler att nå ut?

... kanske skulle starta en facebookcause: Jessica Gedin for bokklubbsdrottning (hon käkar Malou von Siwers till frukost!)

going down!

Jag har lovat mig själv att inte tjata vikt här på bloggen. Men imorse visade vågen att jag har hoppat ner till nästa tiotal kilon på skalan och jag blev så glad så nu blir det ett jippi-inlägg.

Jag firade med att beställa det fetaste som fanns när jag lunchade på Hötorgshallen med mamma. Inte meningen men gott, kombinationen vin, grädde och saffran är alltid värt det!

Mitt mål är inte att se ut som Juliette Lewis - det gör hon så bra själv!

Pi

Jag hittas säkrast i en livbåt på Stilla havet i sällskap med en tiger. Jag läste ut Life of Pi igår och den är ju helt ljuvlig. Mänskligt, djuriskt och gudomligt flätas snyggt i äventyrsformen. Flygfiskarna som studsar upp i livbåten, horisonten så långt borta, sköldpaddorna som slaktas hänsynslöst av den fromme vegetarianen. Den oändliga tiden. Och hajarna, hajar är det absolut läskigaste jag vet.

rätt man på rätt plats

... och när jag nu ändå är inne på bra gubbar så måste jag nämna dr Phil, den gamle godingen. Jag har sett delar av programmet två dagar på rad nu och jag hade faktiskt glömt hur bra han är. Efter två program lyckades han hitta en lösning för en familj med en totalt psykad pappa. Britney och Kevins problem måste varit helt enorma!

mer Leif GW i rutan!

En gång i tiden följde Mats Efterlyst slaviskt, men det var längesen nu. I veckan har vi dock fått oss en rejäl dos GW Persson. Först i Kristian Luuks sympatiska videokväll och sedan hos Filip och Fredrik. Första programmet av Boston Tea Party hittills som jag orkat se klart. Han är en fantastisk gäst, vi kan inte se nog! Jätteroliga och oväntade svar. Sen är han helt overkligt tvärsäker på ett mycket roligt sätt, vilket blev extra bra mot Filip och Fredriks expertpanel.

Han verkar ju vara en supernördig människa. Som när han berättade att han brukade hänga med nypd när han är i New York, att sitta bak i en polisbil är hans ide om en semester liksom. Lite sorglig och mycket lyckad. Ingen idol men en skicklig underhållare. Jag gillar hans deckare, "Faller fritt som i en dröm" ligger på vänthyllan därhemma, han är grym på titlar.

hjärnhalva

Via Mats Strandberg hittade jag ett roligt test som skall visa vilken hjärnhalva man använder mest. Vet inte hur stor trovärdigheten är, men rätt kul. Jag tydligen högerhjärnad, fick anstränga mig hårt för att byta håll (men visst är hjärnan spegelvänd?). Fler högerhjärnade?

fortsatt utgrävning av skivsamlingen

I helgen blev det Björks 'Debut' från 1993. Jag tycker fortfarande att den är jättebra. Och jag minns hur jag älskade Björk, hennes sätt att sjunga och hennes speciella framtoning, de små pärlorna under ögonen på skivomslaget. Hur hon lyckades vara ett sött litet isländskt troll och småbarnsmamma och samtidigt den coolaste man kunde tänka sig. Haha, jag kommer ihåg att hon var ihop med Goldie, Mats hittade en Goldieskiva också, men den var inte särskilt bra (var den nånsin det?). Hennes tatuering på överarmen är jättefin. Hon gjorde ju fler bra skivor efter denna, men 'Debut' är ändå speciell. 'There's more to life than this' är grym!

dagens intressepil

Vi hade så kul igår, coctailfest hos en fantastisk 30-åring med trevliga människor och bra musik var precis vad vi behövde. Och barnen härligt bortskämda av finaste barnvakterna! När vi kom hem och jag var sminkad och lockad och allt tvingade jag Mats att ta ett foto till presentationen här. Fotot blev mycket, mycket snyggare än verkligheten, internet är härligt!

årstidsväxling

höst på allvar nu. Mössa och långkalsonger på ungarna, deras kalla kinder när de kommer hem luktar äpple. Och jag blir trädgårdssjuk igen, varje årstidsväxling förstärker min trädgårdslängtan. Kommer jag att ha fått min trädgård nästa år vid denhär tiden? Jag skall ha massor av mossiga statyer i min trädgård. Mossiga statyer och lekande ungar.

(bilden är från underbara Sacro Bosco i Bomarzo)

Så bra!

En fördel med att vara sjuk och ta tunnelbanan till jobbet istället för att cykla är att man får läsa! Jag älskar berättelsen om Pi hittills. Den är begränsad till ett kapitel om dagen, så jag kommer att ha den kvar i 100 dagar (I wish!). Nu har jag läst flera riktiga pärlor på rad, alldeles för bra böcker att läsa när man egentligen inte har tid!

Men jag måste bara dela med mig av ett litet utsnitt (jag är så störig, jag vet, men Mats blir så trött på mig när jag jämt skall läsa högt ur allt jag läser) Detta är ur förordet.

' "Jag är doktor", skulle jag velat säga till dem som frågade mig vad jag gjorde, eftersom doktorer nu för tiden anses vara de som kan trolla och göra underverk. Men jag är säker på att det skulle ha inträffat en bussolycka runt nästa krök och med allas ögon riktade mot mig skulle jag ha varit tvungen att mitt ibland alla offren som skrek och jämrade sig förklara att jag menade i juridik. Och när de då vädjade till mig att jag skulle hjälpa dem att stämma staten för denna olyckshändelse, skulle jag ha varit tvungen att erkänna att det faktiskt var en kandidatexamen i filosofi jag hade. Medan alla ropade och skrek och undrade vad det kunde vara för mening med en sådan blodig tragedi skulle jag ha varit tvungen att medge att jag knappt hade läst en enda rad av Kierkegaard och så vidare. Jag höll mig till den ödmjuka, mörbultande sanningen."

Ur Berättelsen om Pi av Yann Martell

när jag inte vet vad jag skall svara

Min dotter frågar sin kompis pappa varför han röker och han svarar inte. Han flyttade från Australien för ett par månader sedan så jag är osäker på om han förstår. Jav vill inte vara ohövlig, men om jag översätter frågan låter det som en anklagelse och jag vet att han har annat att tänka på än att sluta röka idag. Men hans dotter hinner före:
- Jo, du förstår, han är kille och killar är ju lite konstiga.
Bong - genusoket i skallen och jag har fortfarande inget bra svar.

I´m back!

Vårt internet la lägligt nog ned i fredags, och sedan har det varit dött tills igår natt! Men nu så! Det är nästan vansinnigt hur beroende man gör sig av bredband, både jag och Jocke har känt oss helt isolerade utan uppkoppling. Men efter ett par dagar så hade vi vant oss, och nu de senaste dagarna har det faktiskt känts helt OK! Men nu har jag bråttom, bråttom! Måste fixa låtlistor till Karins cocktailparty på lördag; jag är musikansvarig. Några tips? Det ska vara mycket disco och mycket 70-tal! Åh, det ska bli så himla roligt!

I helgen packade Mats upp våra skivor för första gången sedan vi flyttade från Malmö. Äntligen har vi plats för dem (i alla fall nästan). Men var det så längesedan jag lyssnade på Dusty in Memphis? Den är underbar! Min bästa skiva.

Vi såg Death Proof igår...

och jag konstaterade att Tarantino är feelgood, jag blir alltid på så gott humör av hans filmer! Jag vet inte exakt vad det är, kanske de fantastiska dialogerna (jag tröttnar aldrig!). Eller kombinationen av kvalitet och distansering. Ser man en Tarantinofilm sitter han liksom bredvid i soffan, jag kan höra honom fnissa eller entusiastiskt förklara en scen. Vad der än är så blir allt han tar i blir guld (CSI-avsnitten!) och det är så kul med hans tusen roliga referenser, varav jag förstår en bråkdel och är helt nöjd med det. Och att han tillåter sig att vara lite töntig, som när filmen ”hackar” sig som de gjorde back in the day. Så himla fint när färgen plötsligt försvinner och när den kommer tillbaka ser man att både bilen och tjejens klänning är Kill-Billgula!

Det som blir lite töntigt är den övertydliga beskrivningen av Drömtjejen, not very feministiskt korrekt i detaljerna.* Samtidigt ... tillräckligt coolt för att jag skall kunna smälta det. Att ha kvinnliga stuntmän och musiknördar som huvudpersoner är ju ett rätt oemotståndligt koncept, Zoë Bell och Vanessa Ferlito var helt fantastiska!!!(och jag blev träningsinspirerad igen.)

Samtidigt känner jag mig inte särskilt sugen på Terror Planet. Desperado var ju mycket bra, men har han gjort någonting bra sedan dess? Men snart måste vi se Vanishing Point!

Och nu hittade jag DN-recensionen av min darling Fredrik Strage . Till skillnad mot Strage, även om jag gillade Jackie Brown skarpt, så gillar jag faktiskt bättre när Quentin härjar loss i filmnördsträsket. Han gör det ju så bra!


*Men Quentins drömtjej är ju i min bok tusen gånger bättre än nästan alla andra H-woodhjältinnor ... och en bra förebild och allt, ändå är jag inte nöjd. Men det skall man väl inte vara heller? Jag vet inte riktigt vad som skulle kunna göra mig nöjd, jag gillar ju också att titta på film med snygga människor till exempel. Jag har en hel serie med dubbelmoralinlägg i huvudet.

Grattis och Lao Wai

Charlotte! Grattis på den stora dagen!!! Hoppas att vår skönsång nådde dig genom telefonledningarna! Och hoppas att du har haft en riktigt bra dag, utan andningssvårigheter! I kväll har jag bestämt vad du ska få i födelsedagspresent av mig! En middag på Lao Wai! Jag vet att du kommer att älska det, (eller du kanske redan gör det), men dit kan man bara inte gå för ofta! Att få botanisera bland kombualger, sojakyckling, molnöronsvamp, organiska gröna teer och olika tofusorter - det är ren och skär matlycka för mig!!! Lao Wai är som bra sex! Jag och Kajsa var där och åt ikväll, och det var som vanligt fantastiskt. Deras cappuccino är helt enkelt för bra för att vara sann- HEMGJORD SOJAMJÖLK! Det är som att dricka en kopp sammet.
Jag kände mig väl värd det efter en dags VABB-ande med en lessen och snorig och hostig lilltjej. Karin fick rycka in och komma och grädda pannkakor åt oss eftersom jag låg och kräktes, men framemot eftermiddagen mådde jag bättre. Och nu mår jag prima! Cappuccinon som jag beställde och drack klockan halv tio har dock gett mig ett koffeinrus som påminner om en fullmåndenatt, så nu måste jag sitta uppe och facebooka i några timmar innan jag kan krypa ner i sängen.

... och mera Dexter!

Jag bara föll mer och mer för Dexter och avslutningen var helt fantastisk. I alla fall om man är trög som jag och inte räknar ut så mycket i förväg. Inte för att jag vågade se alltihop, jag blev så upprörd och jätterädd. Nu skall jag inte skriva så mycket för att inte spoila, men jag trodde inte att jag skulle tycka det var så sorgligt ...

Boken har ett så vackert namn också ... Darkly Dreaming Dexter ... jag är så svag för allitteration!

(jag vet att jag är en ...-missbrukare. Jag jobbar på det!)

sjukläsning

Nu har jag varit sjuk ett par dagar igen, jag känner mig som prinsessan på ärten, jag är ju aldrig sjuk ... måste vara inbillning ... fast doktorn sa ... men han ville kanske bara bli av med en besvärlig patient ... jaja, jag är i alla fall himlans trött, så det har blivit en hel del nöjesläsning senaste dagarna.

Jag och lilltjejen läser Anna-Clara Tidholmfavoriter, knacka på, läsa bok, åka med. Vi älskar henne!

Sen har jag läst ut Middlesex, ibland är det kul att vänta lite med att läsa en bok. Jag minns när Jens läste den och hans beskrivning av boken. Den var ju rätt omskriven ett tag också. Sen köpte jag den i somras och den blev stående i bokhyllan tills Elin rekommenderade den. Så jag hade en bild av boken innan jag började. Det enda som stämde var att den handlade om en person med dubbel könsidentitet och att den var jättebra. En helt fantastiskt berättad släkthistoria, snygga tidshopp och det är alltid kul att få sina fördomar om sexualitet och kön på skam. Inklusive ett kort besök hos de försvunna barnen i Golden Gate Park (där Didion gjorde sitt reportage -67) Nu är boken slut och det känns lite tomt.

Det var otroligt intressant läsning om könsidentitet och uppfostran. Googlar lite på Androgenokänslighet och hittar denna väldigt sorgliga artikel. I detta fall hade personen inte syndromet, men historien är besläktad.

Avundsjuka del 2

Och så bara några ord om mitt avundsjukeobjekt numero uno; Natalia Goldin Lundh! Ägare av Natalia Goldin Gallery (Stockholms coolaste galleri), ultraintellektuell, übersnygg, och dessutom mamma till två barn. Och hon är bara 31 år gammal!

Barnvagnsfabriken

i kväll har vi ätit lyxmiddag för att fira Karin och Jockes födelsedagar i förskott! Vi åt på Barnvagnsfabriken i Enskede och det var jättegott! Så mysigt det är att gå ut och äta! Och så mycket jobbigare det är med två vilda ett och halvt-åringar än utan! Tur att vi alltid går ut så tidigt, så att vi hinner gå hem innan alla andra gäster kommer!

Margareta Strömstedt vann!

Hon fick ta emot SR:s novellpris i söndags! För Natten innan de hängde Ruth Ellis. Vad roligt! Och vad kul att ha läst en bok innan den får ett pris!

... och nu har Kiedis blivit pappa!

Anthony Kiedis 21-åriga tjej har ploppat nu, de är ett väldigt sött par förresten! Nu väntar vi på de första bilderna på en barbröstad Kiedis med bebisen vilandes mot tatueringarna ... eller nåt. Det blev en kille.

det är så mysigt att bo med barn, de glömmer inte att koppla briotaxen inför natten.

idag tänker jag på makt...

Alex Shulman slutade ju blogga igår! Det blev för elakt, han hade visst skapat ett monster. Är jag en del av detta monster? För att jag tycker att såna här inlägg är roliga? Jag har i alla fall aldrig skrivit några blodtörstiga kommentarer.

Linna Johansson har som vanligt använt sin maktposition till något riktigt bra om kulturmakten. Nästan lika bra som Caroline Ringskog Ferrada-Nolis blogginlägg i frågan. Får se vad jag tycker när jag läst boken (Lundgrens alltså, Drougges stil är lite för magstark för mig), men jag sympatiserar med deras argumentation.

Lite sent ser jag vad Gustaf Gelin skrev om den estetiska dimensionen av munkarnas uppror i Burma. Sambandet mellan de vackra bilderna och den massmediala uppmärksamheten. Min fyraåriga dotter var helt fascinerad av bilderna på de rosaklädda nunnorna. Det förminskar inte allvaret i det som de kämpar för, det är ju bra att världen får upp ögonen för vad som händer där ... men samtidigt, lite cyniskt .... som i fredags, alla är snygga i rött, liksom.