sjukläsning

Nu har jag varit sjuk ett par dagar igen, jag känner mig som prinsessan på ärten, jag är ju aldrig sjuk ... måste vara inbillning ... fast doktorn sa ... men han ville kanske bara bli av med en besvärlig patient ... jaja, jag är i alla fall himlans trött, så det har blivit en hel del nöjesläsning senaste dagarna.

Jag och lilltjejen läser Anna-Clara Tidholmfavoriter, knacka på, läsa bok, åka med. Vi älskar henne!

Sen har jag läst ut Middlesex, ibland är det kul att vänta lite med att läsa en bok. Jag minns när Jens läste den och hans beskrivning av boken. Den var ju rätt omskriven ett tag också. Sen köpte jag den i somras och den blev stående i bokhyllan tills Elin rekommenderade den. Så jag hade en bild av boken innan jag började. Det enda som stämde var att den handlade om en person med dubbel könsidentitet och att den var jättebra. En helt fantastiskt berättad släkthistoria, snygga tidshopp och det är alltid kul att få sina fördomar om sexualitet och kön på skam. Inklusive ett kort besök hos de försvunna barnen i Golden Gate Park (där Didion gjorde sitt reportage -67) Nu är boken slut och det känns lite tomt.

Det var otroligt intressant läsning om könsidentitet och uppfostran. Googlar lite på Androgenokänslighet och hittar denna väldigt sorgliga artikel. I detta fall hade personen inte syndromet, men historien är besläktad.