Ja, det är bara att konstatera, jag är en sån supersucker för Borstahusen! Det är så fint här! Såna här små idyller är nästan helt overkliga, och när vi är här på besök är det bara motvilligt som jag beger mig utanför den här lilla byns gränser. På kvällarna låter vi balkongdörren stå öppen och då dånar havet utanför, och det luktar salt och tång, och håret blir så där schysst strandigt och strävt bara av luften! I går hittade jag det finaste huset, och om det någonsin blir till salu så kommer jag sälja allt jag äger och har för att köpa det. Det ser ut som ett engelskt litet cottage, det är helt byggt i sten, och har blåa fönsterluckor och är översållat med stockrosor och murgröna. Säkert bara 5o kvm stort, men jag hade stått ut med vad som helst i det huset. Där ska jag sitta och dricka kaffe i den lilla trädgården och prata med min lilla katt och koka äppelmos. I ett sånt hus blir man aldrig på dåligt humör, och ens barn är alltid glada, och ens man säger aldrig något irriterande.
Och i det huset skulle jag aldrig bli gravidillamående, aldrig kräkas, aldrig inte kunna dricka kaffe, aldrig inte kunna äta. Tyvärr är de så i det huset vi bor nu. Det hjälper inte ens att jag har namnsdag idag...Nu måste jag gå och titta på det magiska huset igen! Det måste ni också göra!
torsdag 19 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, ni bor ju verkligen på värsta lyxläget, gud så härligt det låter! Borstahusen är fantastiskt fint, drömhus på drömhus. Jag tror att jag vet vilket du menar, och du har nog rätt. I ett sånt hus mår man nog aldrig illa.
Hoppas du fick en bra namnsdag!
Skicka en kommentar