Okej, detta är det sista Heat-inlägget, jag lovar! Men såhär ser han alltså ut, Mario, föremålet för boken jag älskar att läsa just nu. Och som vanligt har jag missförstått allting. Jag ser det som en bok om matlagning, om processen att förädla råvaror till mat på ett professionellt sätt. Det är inte machosidan som intresserar mig, betraktelserna av kockarna läser jag mest som passager, det som är verkligt kul är beskrivningen av köksarbetet.
Dessutom har jag svårt att se den hårda jargongen som speciellt macho. Jag förstår till fullo hur frustrerande det är att stå och leda ett kök. Buford beskriver så bra hur arbetet i köket är ordlöst, det går inte att med ord beskriva hur man skall göra utan det handlar om att se och göra. Därför måste det vara oerhört frustrerande att kommunicera. Arga kvinnor i köket är väl en klassisk kliché´óm någon.
här är länken till artikeln om machokockarna som Sara nämnde nedan. Marco Pierre White dyker också upp i Heat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar