Alex Shulman slutade ju blogga igår! Det blev för elakt, han hade visst skapat ett monster. Är jag en del av detta monster? För att jag tycker att såna här inlägg är roliga? Jag har i alla fall aldrig skrivit några blodtörstiga kommentarer.
Linna Johansson har som vanligt använt sin maktposition till något riktigt bra om kulturmakten. Nästan lika bra som Caroline Ringskog Ferrada-Nolis blogginlägg i frågan. Får se vad jag tycker när jag läst boken (Lundgrens alltså, Drougges stil är lite för magstark för mig), men jag sympatiserar med deras argumentation.
Lite sent ser jag vad Gustaf Gelin skrev om den estetiska dimensionen av munkarnas uppror i Burma. Sambandet mellan de vackra bilderna och den massmediala uppmärksamheten. Min fyraåriga dotter var helt fascinerad av bilderna på de rosaklädda nunnorna. Det förminskar inte allvaret i det som de kämpar för, det är ju bra att världen får upp ögonen för vad som händer där ... men samtidigt, lite cyniskt .... som i fredags, alla är snygga i rött, liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver precis det jag tycker! Exakt så tycker jag om Lundgren, och exakt så om Vilks! Du får gärna låna Myggor och tigrar nu om du vill! Boken är inte briliant, men det gör inget.Den är läsvärd ändå!
Jag gillade verkligen det CRFN skrev, hon hade inte heller läst boken. Det gjorde det hela lite mer förståeligt också. Varför författaren till Pompeji skriver en sådan bok. Jag lånar gärna myggor och tigrar. Du får gärna låna Pompeji också.
Skicka en kommentar