Agnes Cecilia, Nina Björk och illamåendet

Skärgården, gravidillamående och en dödande trötthet; på dessa tre skyller jag min senaste blogg-frånvaro. Jag mår så himla superilla just nu, men kräks inte alls. Det är nästan värre än vad jag minns från förra graviditeten. Och tröttheten är av sån där sömnpiller-karaktär. Men det känns så fel att klaga, för samtidigt är jag ju så lycklig över att jag mår precis som jag mår, och jag har ju längtat så mycket efter det. Så jag ska försöka att inte låta gnällig, utan bara precis konstatera att det är så här jag mår!
Veckan har varit så mysig! Skärgårdsvistelsen var ljuvlig, och äntligen fick jag bada och plocka blåbär. I fredags lyssnade jag på Radioteatern och hörde ett avsnitt ur Maria Gripes "Agnes Cecilia - En sällsam historia". Jag blev så glad, och så inspirerad av att höra den, så i lördags bestämde jag och familjen oss för att gå till Stadsbiblioteket för att låna på oss en massa gamla ungdomsböcker som vi läste när vi var små, och ägna den regninga sommaren åt att återuppleva gamla läsminne! Narnia-böckerna, böckerna om Elvis Karlsson, Anne på Grönkulla...jag hade massor på min lista. Men dagen ville annorlunda! På Drottninggatan stötte vi på massor av bekanta, bland andra Gill och Christian och med dem smet vi in på Tintarella di Luna och drack caffe latte under markiserna och lyssnade på regnet som droppade. Underbart. När kaffet var urdrucket hade biblioteket hunnit stänga. Vi strosade vidare under våra paraplyer, och träffade Erik och Pernilla, och vi övertalade dem att följa med oss hem, och vi åt italienskt, och hallon och Renee Voltaires Granola. Det verkar som att det är på kvällarna som mitt näringsintag måste ske, på dagarna är jag alltid för illamående.
I dag är det söndag, och åter regn regn regn. Vi stannade inne på förmiddagen och drack te och läst morgontidningarna länge, länge Jag läste intervjun med Nina Björk i SvD, och jag tyckte att den var riktigt bra. Jag gillar henne så mycket och jag har verkligen henne att tacka för mitt feministiska uppvaknande. Men sedan verkade det som om hon sadlade om lite efter att hon fick barn, och kände mig lite besviken på henne. Men det är jag inte längre. Hon har fortfarande spännande saker att säga och vettiga åsikter. Läste också om en ny spännande restaurang på Åsögatan som heter Viggivegg som verkar väl värd ett besök av två manifestas! Efter morgonmyset var vi på Street ett tag, men det var så tråkigt väder att vi begav oss hemåt och tittade på Heroes-avsnitt istället.
Ja, det var veckan på ett par paragrafer!!!
Nu, kvällsmat!