Jag har verkligen ingen originell åsikt idag: jag älskar Ingmar Bergman, precis som alla andra. Nu är jag inte hans kollega, men hade jag blivit tillfrågad om vad han betytt för mig som filmälskare skulle mitt svar nog kunna likna dessa väldigt mycket. Fanny och Alexander, Saraband, Scener ur ett äktenskap, Viskningar och rop ... så himla bra!
Och jag hade faktiskt inte tänkt att skriva mer om Bergman de närmsta dagarna för, men så råkade jag slå på tv:n mitt i Smultronstället igår. Är det världens bästa film? Jag tror det. Det var passagen där de pausar i den lilla staden Isak kommer ifrån. Han tankar och blir hyllad, träffar sin gamla mamma, så bittert och nostalgiskt! Däremellan lunchen på terrassen med Vättern i fonden. Så otroligt vackert. "Var är den vän som överallt jag söker? När dagen gryr min längtan blott sig öker, när dagen flyr jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner." (Är det Anders Österling???) Den unge, blivande läkarens hånfulla kommentarer som avbryter och förstärker... Jag hann bara se 10 minuter för igår kunde inte ens världens bästa film hindra oss från att se sista delen av Daybreak.
Vad har du för relation till Bergman, Sara?
4 kommentarer:
I brist på att kunna tillägga någonting om Bergman (eftersom jag inte har någon relation till honom what so ever) kan jag istället meddela att nu kan jag nås på ppernilla.blogspot.com
Åh, så kul! Men det gick inte att kommentera hos dig så jag gör det här så länge. Din relation till Bergman kan kanske förbättras genom hans sommarprogram Det verkar nämligen som att ni har ganska näraliggande musikintresse. Kanske tunnelbanelyssning imorgon?
Ser fram emot att följa din blogg! Fler öar på K: Mats rekommenderar Kos varmt, very classy.
jag ska omedelbart gå in och kolla din blogg pernilla; och tack för restips! Korsika låter magiskt, dit hade jag gärna åkt en vecka! Hoppas att det blir bra!
bergman, så! Jag har ingen originell åsikt heller.. Det är väl bara att stämma in i kören. Men läste att Johan Ulveson sagt att det var "tragiskt" att han dött, men det kan man väl knappast kalla det, hsn var ju ändå 89 år gammal.
Ja ja, Fanny och Alexander är i alla fall inristad i mitt minne som en av de mest fantastiska filmer jag har sett!
Ehhummm...inte kommentera på min blogg...ehhh...detta måste genast åtgärdas....är jag dataingenjör eller...ha ha....får väl se hur bra det går. Ska spana in länken du skrev ovan. Återkommer med kommentar :-)
Skicka en kommentar