söndag 11 november 2007

och igårkväll en liten bebis som somnade med huvudet mot min axel - underbart! Jag börjar tro att jag nog har ganska bra hand med bebisar ändå.

4 kommentarer:

PPernilla sa...

Vadå ändå? Finns det något som skulle visa motsatsen??

charlotte sa...

haha, lite konstigt kanske. Jag får alltid sån respekt för sånadär små, nya människor. Sen är jag en sån latmamma så jag blir ofta nervös inför mina ambitiösa, fina kompisar som blir föräldrar.

PPernilla sa...

Men söta systern! Du är ju bäst!! ...och världens finaste barn har du också!

charlotte sa...

Du är så gullig. Jag syftade egentligen mest på dendär lite förundrade känslan som man får inför dessa små. Fastän man själv har haft bebisar så känns det lika nytt och sensationellt med varje ny bebis (jag tror att det är likadant för alla). Det är lite roligt att fortfarande känna sig sådär osäker och förundrad. (jag träffade just en bebis, därav den högtidliga tonen :-))