Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra… Det är är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill.
Orden är Tove Janssons och tankarna är Filifjonkans, hämtade ur Sent i november. Jag tänkte på de raderna när jag gick till jobbet i morse, genom ett gnistrande kallt och frostigt Bagarmossen, och insåg att det kanske är precis det som gör att jag älskar hösten så mycket. Den lugna gången mot vintern. Att stanna inne, att samla och bevara. Hon är så klok, Tove Jansson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å så fint. Precis så där är det ju. Önskar att jag hade ro att verkligen göra just det den här vintern. Inte hetsa och känna krav. Tror jag måste komma ut till bagis och lugna ner mig snart! Puss!
Nu blev jag jättesugen på att läsa Tove Jansson - underbart! Ikväll går det ett program om henne klockan 19 på kunskapskanalen. Dum tid, men det verkar jättefint.
Skicka en kommentar