Söndagen har gått i förkylningsdimma, vädret matchar perfekt vår kondition härhemma. Men jag och fyraåringen gick på bio med hennes tjejgäng och mammor. Surf's up blev det, jag gillade den men de små var inte så imponerade. Kände igen vad Kjell Häglund skriver om vuxenifieringen av barnfilm här. Hur det har gått lite för långt med barnfilmer som skall tilltala föräldrarna.* Även om jag aldrig varit särskilt inne på surfarlivet så kan jag verkligen dras med av surfarromantiken och huvudpersonens beundran för sin surfhjälte. Dessutom var den fantastiskt animerad. Min dotter försökte mest reda ut de olika pingvinernas relationer och reaktioner, vilket gav upphov till rätt torftiga förklaringar från min sida. Råttatouille hade nog varit roligare. Nu sitter jag och försöker renskriva en text framför Van Vetereen. Blev visst lite surfning istället.* Jag känner inte alls igen hans bild av det urbana barnet, dock. Min upplevelse är att det kryllar av underbara föräldrar idag. vare sig de bor på landet eller i stan och vare sig de anpassar sig själva eller sina ungar.
2 kommentarer:
Surf´s Up, alltså! jag är lite sugen på att se den jag med, även om jag inte är någon stor fantast av animerad film. Men precis som du är jag en sådan surfromatiker!!! Har ni lånat Riding Giants av oss någon gång? Min och Jockes all-time favourite film, efter Big Lebowski!
Intressant länk också! Han har verkligen en poäng! Och lite känner jag kankse igen den där beskrivningen av det urbana barnet!!! Men jag tror inte nödvändigtvis att det måste vara ett storstadsfenomen. Och jag tycker också att det kryllar av toppenföräldrar, men det finns en del rätt kassa också!
den lånar vi jättegärna! Jag tror du hade gillat filmen, jag blev supersugen på att lära mig surfa. Ännu en sak att lägga till pensionärslivslistan
Skicka en kommentar