lång morgons färd mot dagis

Tillbaka på jobbet och verkligen inspirerad att pilla med texter igen. Så nu återkom prövningen att få en fyraåring att ta på sig ytterkläder och traska till dagis. 40 minuter med gående E mot 20 minuter i våras när hon stod på åkbrädan. Idag testade jag osynliga bolltricket och det funkade faktiskt rätt bra. Mutan är annars en saga efter halva vägen, gamla Disney-Bröderna Grimm ur minnet. Har glömt vad de sju dvärgarna heter (Butter, Glader, Toker och Kloker, men sen då?). Men jag dömer verkligen inte folk som fortsätter med vagnen upp i skolåldern, önskar att jag hade mage att vara så rationell!

Ikväll skall vi på teater, skall bli så kul!

Helgen vecka 47 har börjat

Två små febriga barn ligger nu och snusar i sina sängar, nu är jag ensam, slut på den andra vab-dagen. Idag har jag inte försökt att jobba samtidigt och då är det ju riktigt mysigt. Pannkakor, varm choklad, lite pyssel (collageklippning och klistrande som flippade ut) och mycket film (Lilla sjöjungfrun, Trolltyg i Tomteskogen, the Incredibles och Bollibompa - jag älskar Häxan Surtant!). Imorgon måste de vara friska

I väntan på att A skulle somna fastnade jag i slutet på "Inside the Actor's Studio" med Clint Eastwood. Helt underbart, tv9 är nog min nya favoritkanal. James Lipton var så bra, jätteintressanta frågor om filmskapandet och annat. Intelligenta och roliga svar. Pauser, bekväma tystnader i samtalet. Jag måste se om Mystic River igen! Publiken som verkade vara unga studenter och skådespelare som ställde typiska klarögda frågor för att imponera (hur viktigt tycker du att det är att som skådespelare utveckla en speciell karaktärstyp?) Kanske är Clintan den ultimata gästen men detta program måste jag se mer av!

Nu blir det jobba framför tv:n. Inget gott har vi hemma och imorgon är det no-shopping-day!

vilodagen

Söndagen har gått i förkylningsdimma, vädret matchar perfekt vår kondition härhemma. Men jag och fyraåringen gick på bio med hennes tjejgäng och mammor. Surf's up blev det, jag gillade den men de små var inte så imponerade. Kände igen vad Kjell Häglund skriver om vuxenifieringen av barnfilm här. Hur det har gått lite för långt med barnfilmer som skall tilltala föräldrarna.* Även om jag aldrig varit särskilt inne på surfarlivet så kan jag verkligen dras med av surfarromantiken och huvudpersonens beundran för sin surfhjälte. Dessutom var den fantastiskt animerad. Min dotter försökte mest reda ut de olika pingvinernas relationer och reaktioner, vilket gav upphov till rätt torftiga förklaringar från min sida. Råttatouille hade nog varit roligare. Nu sitter jag och försöker renskriva en text framför Van Vetereen. Blev visst lite surfning istället.


* Jag känner inte alls igen hans bild av det urbana barnet, dock. Min upplevelse är att det kryllar av underbara föräldrar idag. vare sig de bor på landet eller i stan och vare sig de anpassar sig själva eller sina ungar.

när jag inte vet vad jag skall svara

Min dotter frågar sin kompis pappa varför han röker och han svarar inte. Han flyttade från Australien för ett par månader sedan så jag är osäker på om han förstår. Jav vill inte vara ohövlig, men om jag översätter frågan låter det som en anklagelse och jag vet att han har annat att tänka på än att sluta röka idag. Men hans dotter hinner före:
- Jo, du förstår, han är kille och killar är ju lite konstiga.
Bong - genusoket i skallen och jag har fortfarande inget bra svar.

i-landsproblem

Visst känns det som höst nu, helt underbart! M har fortfarande semester, så i år är det E:s gympa som aviserar höstens intåg. Den börjar idag, men jag har funderat på detta med aktiviteter i veckor nu. Hur gör man? Borde hon göra något mer? Det finns ju så mycket kul och vad skall vi i så fall välja? Mulle? Eller skall hon börja sjunga i en kör? Eller är det dags att hon börjar på någon kampsport nu? Eller på någon dans, hon älskar ju att dansa? Afrikansk dans? Balett? Fridans? Basket är ju också kul, men är det för tidigt för basket? Eller något musikinstrument? Fotboll, jag tycker det verkar så kul att vara fotbollsmorsa. Hur tänker man? Kanske är det för sent att anmäla henne till något nu, vi är alltid så sena med allting! Och hur är det nu, kanske är det för stressande för henne med aktiviteter överhuvudtaget ...

Marit och Anna.

Nu var jag på jakt efter Gudrun Sjödenbilderna på Marit Bergman som Sara nämner nedan. Och upptäckte då att hon (Marit alltså) naturligtvis har den snyggaste hemsidan. Och hon skriver dessutom blogg. Härligt! Inte nog med att det känns väldigt intressant att läsa vad hon har för sig, hon skriver så bra också! Bilden är inte från Gudrun Sjöden, men det är ett fint läppstift!


Idag bläddrade jag också lite i Anna Wahlgrens Barnaboken för första gången på länge. Hon skriver så vackert så jag nästan blir tårögd. Ju längre tiden går ju mer uppskattar jag henne, idag kom jag på hur ljuvligt det är att ha en liten ett-tvååring i huset igen. Då är det så härligt att gå till Barnaboken och få lite medhåll. "Ett hus med en ettåring har en levande solstråle hemma. Han är orädd och pigg på allt och nästan alltid glad, och hans fantasi är outtömlig. Han älskar att leka, höra ramsor, räkna fingrar, spela och "sjunga", dansa, busa. Han är robust både till kropp och själ och älskar verkligen att leva." (jag ville ändra "han" till "hon" men jag är alltför arbetsskadad för att klara av det)

Jag tycker att Anna Wahlgren emellanåt är lite väl tvärsäker, men skriva det kan hon!