medan vissa sysslade med internationella relationer igår så var resten av bokklubben på teater. Blanche och Marie, som vi läste för ett tag sedan. Och teater fick vi verkligen, många "Håll käften" så att spottet yrde. (skådespelarnas alltså) Jag är väldigt svag för teater som konstform, (som Jarl Kulle i slutet på Fanny och Alexander) så jag njöt. Men det var ingen VJSSBPIA*-pjäs direkt. Jag sjönk inte in i pjäsen hela tiden utan funderade mycket på ytan, väldigt fin scenografi till exempel. Sjukhusmiljöerna, Blanche i sin lilla vagn. Också dessa kändisar. Dramaten är ju så bra, men det är faktiskt ett problem med alla kända ansikten. Elin Klinga är ju härskarinnan i Glasblåsarnas barn, fast det tänkte jag inte på så mycket. Men när Julia Dufvenius dök upp i vad som verkade vara en statistroll, så kände jag att jag fokuserade helt fel. Eh, är inte hon värsta stjärnan, hoppar hon in för någon eller? I andra akten föll poletten ner "Nu fick hon stå i rampljuset", som Karin sa.
*Förra årets bokklubbsteaterbesök var fantastiska "Valerie Jean Solanas skall bli president i Amerika" av Sara Stridsberg med bl.a Ingela Olsson och Noomi Rapace.
