snabbmatstips

Vi åt samma sak till lunch hela helgen, ingenting speciellt men himla gott. Kanske fler än jag som behöver påminnas om självklarheter emellanåt: skivad purjolök steks tills den får färg, haricots vertes hälls i efter ett tag, tofu i tärningar på slutet. Blanda ner kokta sobanudlar, salta och servera med japansk soja (ena dagen kompletterade vi med sushiomelett) En välbehövlig övning i att hålla det enkelt, jag har verkligen svårt att inte krydda loss trots att purjosmaken i sig räcker som smaksättare.

Purjolök är ju så himla gott. Funkade även som aska(!) till skånsk camenbert på vår fina 30-årspresentsmiddag på Vendel i Malmö (vegovarianten var lite speciell, men god den med!). God som smakbärare i Herr Spiridons rawfoodkex. Ja, de andra varianterna kan ni...

detta var en mycket bra helg - mysiga matgäster varje dag!

Tack Sara!

I somras var min stora läsupplevlese (som bekant) 'Heat' av journalisten och New Yorkerredaktören Bill Buford. Han tog jobb som köksslav hos stjärnkocken Mario Battali och blev helt besatt. Jag förstår hans vilja av att lära sig precis allt om professionell matlagning, men jag förstår inte hur man kan vilja syssla med att laga köttmat. Beskrivningen av hur man kokar klassisk italiensk ragù av stora köttben tills de faller sönder i en gråbrun köttfärsmassa bekräftade min övertygelse om att jag varken vill laga eller äta sånt.

Nu vet jag i alla fall var jag vill bli köksslav, för igår fick jag en middag på Lao Wai av Sara. Helt f a n t a s t i s k mat och jag är så glad att det finns ett sånt ställe. Skriver under på Saras hyllning. Superenkel mat, utseendemässigt kunde den serverats på vilken glutamatstinn restaurang som helst. Men skillnaden i smak är enorm, varje tugga blommar upp i munnen. Inte bara gott, allt på menyn veganskt, färskt, medvetet, glutamatfritt - helt underbart! Jag fattar inte att det går att få bord där överhuvudtaget, att inte gulddrakarna haglar över stället, att inte köerna ringlar långa utanför. Folk är inte kloka! Tusen tack, Sara!

uppdaterat: sökte på sichuanpeppar hos matälskaren och hittade denna fina recension samt lite bakgrund. Den koppärriga kärringens bönost var en av våra rätter, intressant att kolla på kryddningen i receptet. Svårt att hitta lika fin tofu som på Lao Wai dock.

dinkelpoletten trillar ner!

Jag har haft så svårt att få till dinkelkorn, när jag kokar dem så blir det alltd bara ... uppblött och tradigt. Så jag testade att lägga kornen i blöt istället och insåg idag att DET är hemligheten. Doh!

Såhär gjorde jag: blötlade 3 dl dinkelkorn (över natten om man vill ha lunch, eller innan man går till jobbet.) lät dem rinna av. Fräste dem i olivolja, vitlök, ingefära, purjo och lite böngroddar. I med ett par tomater när det andra blivit genomfräst, salta och smaksätt med citronsaft.

Jättegott med stekt halloumi och röd pesto!

uppdatering: gott också med vilkål, morot, persilja, vitlök, ingefära, soltorkad tomat och en skvätt rödvin! Blanda i lite mozza medan det är ljummet.

soja

Sushi till lunch idag och en liten tanke om soja som bara måste komma ut. Få prefix kan få mig på så gott humör, få ingredienser är så genomtrevliga. Sojakorv är ju så gott, firm tofu är en last, sojafiléer, sojalatte så fort jag får möjlighet, sojamjölk i pannkakor istället för mjölk och de blir så fina, sojamjöl i bebismoset. För att inte tala om såsen. Det är så perfekt att kombinera med alla möjliga smaker, dessutom så nyttigt och så härligt politiskt korrekt (förutom detta med genmanipuleringen då, men allt är relativt). Soja är dessutom ett väldigt vackert ord.

Rödbetsizza!

När vi var på Gröna Lund häromsistens såg jag en såndär smart familj. Istället för att 1) köa i en evighet för att 2) handla svindyr och 3) inte särskilt god mat halade mamman upp vad som såg ut som jättegoda hemgjorda pizzabitar ur ryggsäcken. Inspirerad blev jag i alla fall!

Det var en evighet sedan jag gjorde pizza senast, men ytterligare inspirerad av detta och detta och ett gammalt MatTina-recept jag drog mig till minnes satte jag igång med pizzabak igårkväll.

Degen gjorde jag på hälften fullkornsdinkel hälften vetemjöl special. Den kavlades så tunn det bara gick, blev jättegott!

Eftersom jag är tokig i rödbetor bestod en av toppingarna av:
1 burk kronärtskockshjärtan
0,5 dl olivolja
1 vitlöksklyfta
salt
2 rödbetor
1 pkt fetaost.
balsamvinäger
parmesanost

Koka rödbetorna precis mjuka.
Mixa kronärtskocka, olja och vitlök, smaka av med salt.
Skala och skiva rödbetorna så tunt det går. Marinera i lite balsamvinäger.
Kavla ut pizzadegen tunt så den täcker en plåt.
Bred på kronärtskockspurén. Lägg på rödbetorna. Smula över fetaosten och riv parmesan. Lite timjan på hade nog inte varit helt fel, eller rosmarin.
15 minuter i 200°

Övriga pålägg: Tomatsås + skinka + mager ost (jag avskyr att göra mat med kött i, men det kändes ändå nyttigare än bara tomat och ost) samt tomatsås + kronärtskockspuré + färsk broccoli + mager ost.

Skall försöka lägga in en bild ikväll!

Thaimat och myggor och tigrar

Äntligen äntligen äntligen är min älskade make klar med uppsatsen - klockan 01.30 i går kväll postades den- och jag får återigen använda datorn! Härligt! Vi firade Jockes återkomst till livet och datorns återkomst till mig genom att hämta mat på Koh Phanghan och ha picnic i Vitabergsparken. Underbar underbar mat! Kåpan har den bästa thaimaten tycker jag, framförallt för att deras vegomeny är lite roligare än andra thaiställens. Vi åt kryddig tofusallad och tzayspett med jordnötsås, och sälungen fick tom kha gai och ris!
Och sedan unnade jag mig själv att beställa Myggor och tigrar från Adlibris. För en gång skull ska jag läsa en omdebatterad bok samtidigt som debatten pågår och inte 6 månader senare när den kommit i pocket. Den borde komma i morgon. Jag kunde inte låta bli att beställa Daniel Sjölins nya, och Vendela Fredricsons Landar också. Aprilhäxan är utläst, och så bra den var, men så ofattbart otäck. Jag behöver nya böcker i min hand. Nu ska jag sätta mig på vakt vid brevlådan och springa till posten omedelbart när avin kommer.

15900 riksdaler

Jag är ute på nätet och letar efter de bästa yogakurser i stan som jag och min baby-to-be skulle kunna gå under hösten och jag snubblar givetvis in Yogayamas hemsida. Och jag inser att om jag hade 15900 spänn som bara låg och skräpade hade jag immediatemente tecknat mig på ett årsmedlemskap där. Hör bara: Obegränsat med yogapass, yogakläder och handduk till varje pass, hälsokonsulation och en massa mer, och sen kommer det bästa: YOGAGRÖT till frukost. Åh, himmelrike. Yogagröt; I love! Till frukost finns det inget bätttre. För alla som inte har de där 15900 kronorna att avvara tänker jag nu helt gratis bjussa på min bästa variation på Yogagröt, jag vet inte hur YY´s är, men jag har svårt att tänka mig att den är godare! Här kommer det alltså, vår frukostfavorit alla kategorier:

Yogagröt, på lite annorlunda sätt (har fått exakt det här receptet nånstans ifrån, vet ej var)
4 torkade fikon (blötlagda i en timme)
2 dl råris (gärna rött)
1/2 ananas
1 mango
1 papaya
1/2 dl rostade kokosflingor
1 nypa havssalt

Skölj riset och koka det i 6 dl vatten. Skär ner frukterna i lagom stora bitar och lägg i en skål. Rosta kokosen i en torr stekpanna tills den blir gyllenbrun. Blanda med frukten. Tillsätt ris och salt. Låt stå en stund så att smakerna gifter sig.
Voilá!

Raw food och Majgull Axelsson

... är vad den här dagen har bestått av för mig. Jag var i stan och sprang på en liten restaurang som serverade raw food på St Eriksgatan som heter "Herr Spiridions Allehanda", en restaurang som dessutom visade sig vara en liten förädlingsbutik och delikatessbutik, kika in på http://www.herrspiridons.se.
Jag handlade ljuvliga lunchlådor att ta med mig till jobbet; groddad quinoa, svarta linser, pumpakärnor, och råpressad päronjuice, och det var såklart helt fantastiskt gott, men sedan i går kan jag nästan inte behålla någon mat, förutom potatismos. Så himla tråkigt, jag förstår inte varför jag inte börjar må bättre, nu är ju de första tolv veckorna avklarade, och jag borde må prima. Men det gör jag verkligen inte. Idag har varit sämsta dagen den här graviditeten.
Men det förde med sig det goda att jag med gott samvete kunde gå hem och ge mig i kast med Majgull Axelssons Aprilhäxan. Jag är kanske den enda i Sverige som inte har läst henne, och det är synd, för Aprilhäxan är helt underbar. Jag är helt fast, och läste nästan halva boken under min illamående-eftermiddag.
Jag läste också en intervju med Unni Drougge som kommer med en ny bok i höst, den vill jag läsa. Boven i mitt drama heter kärleken. Har du hört något om den? Idag läste jag också en recension av Maja Lundgrens Myggor och tigrar. Den blir sågad i både DN och Svenskan, men jag blir ändå så sugen på att läsa den, framförallt för alla uthängningar av kulturprissar! Det är lite modigt tycker jag, lite Carina Rydberg! Det kommer att bli en läshöst! Och jag har många bokklubbsboksförlslag till nästa gång!

"macho"-kockarna

Okej, detta är det sista Heat-inlägget, jag lovar! Men såhär ser han alltså ut, Mario, föremålet för boken jag älskar att läsa just nu. Och som vanligt har jag missförstått allting. Jag ser det som en bok om matlagning, om processen att förädla råvaror till mat på ett professionellt sätt. Det är inte machosidan som intresserar mig, betraktelserna av kockarna läser jag mest som passager, det som är verkligt kul är beskrivningen av köksarbetet.

Dessutom har jag svårt att se den hårda jargongen som speciellt macho. Jag förstår till fullo hur frustrerande det är att stå och leda ett kök. Buford beskriver så bra hur arbetet i köket är ordlöst, det går inte att med ord beskriva hur man skall göra utan det handlar om att se och göra. Därför måste det vara oerhört frustrerande att kommunicera. Arga kvinnor i köket är väl en klassisk kliché´óm någon.

här är länken till artikeln om machokockarna som Sara nämnde nedan. Marco Pierre White dyker också upp i Heat...

dessutom

gjorde vi vinnargazpachon från matälskaren. Den var helt fantastisk!

tortelli di zucca

"... gigant pillowy ravioli, distinguished by their thin, floppy lightness. I'd never had anything like them. They were dressed with butter and honey and filled with pumpkin, so that when you bit into one you experienced an unexpected taste explosion. The pumpkin, roasted and mixed with parmigiano cheese, was like a mouthful of autumn..."

Jag fortsätter att inspireras av Heat (som för övrigt finns översatt till svenska som "Hett"). Denna beskrivning gjorde att jag plockade fram pastamaskinen igår. Originalreceptet verkar iofs lite ... speciellt, frukt i maten gillar jag men kakor känns ju lite speciellt. I brist på amarettoskorpor och motarda di Cremona gjorde jag en egen variant.

Tortellini med zucchini:
fyllning:
2 zucchini
3 dl riven parmesanost
1,5 dl rostade solroskärnor
1 dl mango chutney
salt
1 krm kanel
1 krm kryddnejlika
1 krm muskot
pastadeg:
6 dl durumvetemjöl
4 ägg
dressing:
smör
honung
(eventuellt balsamvinäger)

- Blanda ihop degen och lägg in i kylskåp.
- Skala, dela och ångkoka zucchinin i en timme, låt svalna och krama ur vätskan. Mixa zucchini, solroskärnor och mango chutney. Blanda i parmesanost och kryddor.
- Kavla ut två degplattor tunt (gärna med hjälp av pastamaskinen). Lägg på en handduk, klicka ut zucchinismeten på den ena plattan, pensla med äggvita längs kanterna. lägg över den andra pastaplattan och stansa ut raviolifyrkanter. Låt dem vila på handdukar så luckras inte degen upp.
- Koka raviolin försiktigt i 5-6 minuter.
- Vänd den färdikokta pastan i lite smält smör och honung.
- Servera med en tomatsallad. Sprinkla rikligt med parmesan över pastan, jag tror att en skvätt balsamico i dressingen hade passat bra.

Agnes Cecilia, Nina Björk och illamåendet

Skärgården, gravidillamående och en dödande trötthet; på dessa tre skyller jag min senaste blogg-frånvaro. Jag mår så himla superilla just nu, men kräks inte alls. Det är nästan värre än vad jag minns från förra graviditeten. Och tröttheten är av sån där sömnpiller-karaktär. Men det känns så fel att klaga, för samtidigt är jag ju så lycklig över att jag mår precis som jag mår, och jag har ju längtat så mycket efter det. Så jag ska försöka att inte låta gnällig, utan bara precis konstatera att det är så här jag mår!
Veckan har varit så mysig! Skärgårdsvistelsen var ljuvlig, och äntligen fick jag bada och plocka blåbär. I fredags lyssnade jag på Radioteatern och hörde ett avsnitt ur Maria Gripes "Agnes Cecilia - En sällsam historia". Jag blev så glad, och så inspirerad av att höra den, så i lördags bestämde jag och familjen oss för att gå till Stadsbiblioteket för att låna på oss en massa gamla ungdomsböcker som vi läste när vi var små, och ägna den regninga sommaren åt att återuppleva gamla läsminne! Narnia-böckerna, böckerna om Elvis Karlsson, Anne på Grönkulla...jag hade massor på min lista. Men dagen ville annorlunda! På Drottninggatan stötte vi på massor av bekanta, bland andra Gill och Christian och med dem smet vi in på Tintarella di Luna och drack caffe latte under markiserna och lyssnade på regnet som droppade. Underbart. När kaffet var urdrucket hade biblioteket hunnit stänga. Vi strosade vidare under våra paraplyer, och träffade Erik och Pernilla, och vi övertalade dem att följa med oss hem, och vi åt italienskt, och hallon och Renee Voltaires Granola. Det verkar som att det är på kvällarna som mitt näringsintag måste ske, på dagarna är jag alltid för illamående.
I dag är det söndag, och åter regn regn regn. Vi stannade inne på förmiddagen och drack te och läst morgontidningarna länge, länge Jag läste intervjun med Nina Björk i SvD, och jag tyckte att den var riktigt bra. Jag gillar henne så mycket och jag har verkligen henne att tacka för mitt feministiska uppvaknande. Men sedan verkade det som om hon sadlade om lite efter att hon fick barn, och kände mig lite besviken på henne. Men det är jag inte längre. Hon har fortfarande spännande saker att säga och vettiga åsikter. Läste också om en ny spännande restaurang på Åsögatan som heter Viggivegg som verkar väl värd ett besök av två manifestas! Efter morgonmyset var vi på Street ett tag, men det var så tråkigt väder att vi begav oss hemåt och tittade på Heroes-avsnitt istället.
Ja, det var veckan på ett par paragrafer!!!
Nu, kvällsmat!

Gamla ägg

Jag är väldigt äckelmagad, vilket är en av anledningarna till att jag slutade äta kött. Samtidigt kan jag känna en enorm nyfikenhet och fascination för sånt här. En artikel om tusenåriga ägg hittade jag för ett tag sedan via Lisa Förare Winbladh Jag har sett såna i asienbutikerna runt möllan, men aldrig ens funderat på att smaka. Nu blev jag nyfiken, får bara hitta mig en bra guide först.

Den naturliga frågan, som också tas upp i artikeln, är ju hur man kom på detta? Hur kommer någon på idén att kleta in ankägg i en blandning av jord, te, risskal, salt och något starkt alkaliskt som soda eller kalk, låta äggen ligga i två, tre månader och sedan … ÄTA dem? Hur såg den processen ut? Var det en långsam utveckling eller bara resultatet av någon sjuk vadslagning? Typ the original Jackass?