julen 2007

En liten snabbrapport från vårt julfirande, en riktig gråbrun skånejul i år igen. Sara, era bokfikor låter helt ljuvliga. Vår jul är mysig men ... flängig, speciellt i år när jag försöker jobba mellan varven. Jag är lite ledsen för alla vi inte har hunnit träffa i år, men så är det. En del besök har vi hunnit med, och mysigt har vi det, barnen stortrivs. Vi försöker fokusera på att göra sånt de tycker är kul, vilket är rätt så lätt. Julen är helt underbar med barn!

Mats och jag har avverkat våra två, kanske lite sorgliga barnvaktsrelaterade jultraditioner. Dels mellandagsrea! Jag hatar rea och att shoppa till mig själv. Men Mats är en grym personal shopper. Jag stegade ut från Centan med 2 tröjor, en kofta och en klänning från Bennetton, vinterkängot från ecco till när snön kommer och en vinterjacka för 100 spänn!

Bästa jultraditionen är bio med barnvakt på juldagen. I år blev det Darjeeling Limited - helt helt underbar film. Kolla bara på bilden! Jag älskar Wes, han är helt underbar. Kortfilmen Hotel Chevalier som inledde filmen var också helt fantastisk. Jag var lite besviken på Life Acquatic... men nu är jag glad igen. När vi skaffar hus skall vi inreda det som en Wesfilm!

stardust!

Stardust kändes som en perfekt jullovsfilm. Den var som jag minns boken, en fin saga. Historien är enkel och söt, roliga bifigurer och sånadär fina fantasyeffekter som silverkedjan som växer ihop igen när den brutits. Lite långsam bara, och lite platt. Som jag ofta tycker det blir med fantasy, man når inte hela vägen. Men hjärtevärmande och fin när man är lite trött och ledsen. Michelle Pfeiffer var dessutom helt förtrollande.

vilodagen

Söndagen har gått i förkylningsdimma, vädret matchar perfekt vår kondition härhemma. Men jag och fyraåringen gick på bio med hennes tjejgäng och mammor. Surf's up blev det, jag gillade den men de små var inte så imponerade. Kände igen vad Kjell Häglund skriver om vuxenifieringen av barnfilm här. Hur det har gått lite för långt med barnfilmer som skall tilltala föräldrarna.* Även om jag aldrig varit särskilt inne på surfarlivet så kan jag verkligen dras med av surfarromantiken och huvudpersonens beundran för sin surfhjälte. Dessutom var den fantastiskt animerad. Min dotter försökte mest reda ut de olika pingvinernas relationer och reaktioner, vilket gav upphov till rätt torftiga förklaringar från min sida. Råttatouille hade nog varit roligare. Nu sitter jag och försöker renskriva en text framför Van Vetereen. Blev visst lite surfning istället.


* Jag känner inte alls igen hans bild av det urbana barnet, dock. Min upplevelse är att det kryllar av underbara föräldrar idag. vare sig de bor på landet eller i stan och vare sig de anpassar sig själva eller sina ungar.

Vi såg Death Proof igår...

och jag konstaterade att Tarantino är feelgood, jag blir alltid på så gott humör av hans filmer! Jag vet inte exakt vad det är, kanske de fantastiska dialogerna (jag tröttnar aldrig!). Eller kombinationen av kvalitet och distansering. Ser man en Tarantinofilm sitter han liksom bredvid i soffan, jag kan höra honom fnissa eller entusiastiskt förklara en scen. Vad der än är så blir allt han tar i blir guld (CSI-avsnitten!) och det är så kul med hans tusen roliga referenser, varav jag förstår en bråkdel och är helt nöjd med det. Och att han tillåter sig att vara lite töntig, som när filmen ”hackar” sig som de gjorde back in the day. Så himla fint när färgen plötsligt försvinner och när den kommer tillbaka ser man att både bilen och tjejens klänning är Kill-Billgula!

Det som blir lite töntigt är den övertydliga beskrivningen av Drömtjejen, not very feministiskt korrekt i detaljerna.* Samtidigt ... tillräckligt coolt för att jag skall kunna smälta det. Att ha kvinnliga stuntmän och musiknördar som huvudpersoner är ju ett rätt oemotståndligt koncept, Zoë Bell och Vanessa Ferlito var helt fantastiska!!!(och jag blev träningsinspirerad igen.)

Samtidigt känner jag mig inte särskilt sugen på Terror Planet. Desperado var ju mycket bra, men har han gjort någonting bra sedan dess? Men snart måste vi se Vanishing Point!

Och nu hittade jag DN-recensionen av min darling Fredrik Strage . Till skillnad mot Strage, även om jag gillade Jackie Brown skarpt, så gillar jag faktiskt bättre när Quentin härjar loss i filmnördsträsket. Han gör det ju så bra!


*Men Quentins drömtjej är ju i min bok tusen gånger bättre än nästan alla andra H-woodhjältinnor ... och en bra förebild och allt, ändå är jag inte nöjd. Men det skall man väl inte vara heller? Jag vet inte riktigt vad som skulle kunna göra mig nöjd, jag gillar ju också att titta på film med snygga människor till exempel. Jag har en hel serie med dubbelmoralinlägg i huvudet.

stjärnstoft!

Jag ser via bokhororna att Neil Gaimans fina bok Stardust har blivit film och att den skall visas på Fantastisk FilmFestival som tydligen håller på i helgen i Lund.

Detta gjorde mig glad, dels för att jag inte visste att FFF fortfarande finns. Vi jobbade på denna roliga tillställning något av de första åren när Camilla Henemark och Gunnar Rhelin satt i juryn (10 år sen?). Jag tog biljettrivandet på stort allvar, fick upp ögonen för B-film, insåg varför det inte är en bra idé att dricka öl innan man går på bio och rökte lite väl många bjudcigaretter. Väldigt kul var det.

Jag tror att det var vid ungefär samma tid som Mats introducerade mig till Neil Gaiman och hans Sandman-serie. Den är jag sugen på att läsa om snart. Kan serier vara nånting för bokklubben?

Stardust köpte Mats till mig när han var och hälsade på Jocke och Mikael på Hawaii. Jag är ingen storkonsument av fantasylitteratur egentligen, men jag gillade verkligen denna boken.

i väntan på...

Jag är otroligt nyfiken på denna filmen, Tod Haynes "I'm not there".. Jag tror att den kommer att bli fantastiskt bra. Bara det att låta flera olika skådespelare spela Dylan. Här är det Kate Blanchet och hon kan väl inte göra nånting dåligt. Åh!

På tal om lyckade personer...

Lena Olins sommarprat tyckte jag var ett riktigt klassiskt, bra sommarprogram. Hon berättade, som så många andra, om sitt liv. Jag är väldigt imponerad. Hon hade ju helt otroliga förutsättningar att lyckas. Priviligierad är bara förnamnet. Hon föddes med värsta kontaktnätet (båda föräldrarna var skådespelare), kom in på scenskolan när hon var 19, fick jobb på Dramaten direkt när hon var klar. Jättevacker är hon ju och så begåvad. Hon äger ju Varats olidliga lätthet, en av mina älsklingsfilmer.

Sen är hon väldigt bra på att prata i radio dessutom. Jätteintressant att få höra henne fundera över de val hon har gjort. Modiga och smarta val som har bidragit till att hon blivit så framgångsrik. Men det som verkligen gör hennes liv till en framgångssaga är ju att hon verkar ha behållit känslan för de verkliga värdena i livet. Så otroligt ödmjuk verkade hon och hon verkar ha ett så bra liv. Lyckligt förhållande, barn, en trygg inkomst och ett roligt jobb. Och hjärnan i behåll - respekt!

underbar?

Nu har "Underbar och älskad av alla" snart premiär och jag undrar... Jag kommer på mig själv med att gå och tänka att jag hoppas verkligen att filmen kommer att gå bra. Hoppas att Martina får jättebra recensioner. Då har jag inte ens läst boken.

Och jag är nog inte den enda som brukade läsa Mama bakifrån för att få det bästa först. Hennes krönikor där var helt enastående, så jäkla roliga och samtidigt så stärkande. Bland alla otroligt "lyckade" personer (som iofs också är roliga att läsa om) som figurerar i Mama så koketterade Martina med hur misslyckad hon var i yrkeslivet, hur mycket de bråkade hemma och sånt kaos de levde i. Hon gjorde det så himla bra och otroligt roligt. Identifikation at its best, trots att man vet att hon hade ett jäkla kontaktnät till att börja med, genombrottet kom ju bland kändismammorna i "Uppdrag mamma". Och hon är med på dendär "morsorna"-mailinglistan...

Nåja, jag håller i alla fall tummarna för att filmen skall bli en succé, och då vet jag inte ens om jag tänker gå och se den själv.

Vad är Mel Gibsons problem?

En mysig trettonåring har bott hos oss i helgen. Vi kollade film bland annat. Apokalypto. Skitläskig. Det är en otroligt vacker film, scenen med bebismagen som rör sig av en liten bebisspark är helt magisk. Snyggt foto och jättebra klippning. Väldigt spännande och en snygg actionstory. Men våldet. Våldet! Jag är en tant, jag vet det, men det är så trist att inte palla se en film för att det blir så ... anatomiskt ... Jag tycker att Mel balanserar på Braindeadranden utan att det blir varken det ena eller det andra. De säger att den slutade lyckligt i alla fall. Oväntat.

gårdagen

Sommar! Jobbade hemma igår medan resten av familjen var nere vid sjön och badade. Vid lunchtid kom de upp och åt lunch med mig, sen tillbaka till badet och jag kunde jobba vidare. På förmiddagen satt jag på balkongen och skrev , jag älskar vår lägenhet trots att den är alldeles för liten. Kommer alltid att längta tillbaka hit när vi nån gång flyttar.

Efter middag och nattning av barn sprang (nåja...) jag en runda runt sjön, inspirerad som jag blev av Die Hard. Man vet liksom aldrig när man kan behöva vara lite tränad. liksom. Min bästa träningsinspirationsfilm är för övrigt hans exfrus gamla GI Jane. Det var hur som helst en helt underbar kväll igår. Efter vi konstaterat att Midsomer Murders utgått på grund av någon meningslös jävla friidrott kollade vi på film. Ghost Rider, en av Mats Marvelfavoriter. Men gud så töntig den var! Jag gillade vissa scener men när skelettet skrattade ett klassiskt skelettskratt så ville jag bara gömma mig. Mats får kanske komma in med en liten gästrecension vid tillfälle, marvelfantast som han är.

spännande...

Nicole Kidman skall spela superotäcka mrs Coulter i Guldkompassen, det kommer ju att bli så bra! Antagligen så kommer jag att bli superbesviken, det blev jag ju på böckerna tillslut ...

yippee-ki-yay, motherfucker

Alltså, Die Hard 4 var så bra! Få filmer kan få mig på så gott humör som Die Hard. (Fast just nu kan jag inte komma på hur trean var.) Bruce Willis är bäst i denna genre. Ingen kan ta skydd bakom en stolpe eller nåt, sucka och himla med ögonen medan han laddar pickan också på det igen som Bruce!

Evan Almighty var dock inte bra, borde ha misstänkt att de använt alla skämten i trailern.

oväntat sorgligt

Ingmar Bergman har väl talat om döden i alla intervjuer sedan jag minns inte när, ändå känns det så otroligt sorgligt.

uppdatering: såhär skriver dn om Bergman idag.

Simpsonsfilmen!

Min minsting är så lik Maggie!

Ikväll såg vi Simpsons the Movie - så himla bra! Uppfyllde alla förväntningar och det var alldeles för längesen som vi gick på bio. Älskar bio! Vi gick på vår lokala lilla biograf härute på ön, väldigt fin är den. Det var halvfullt i salongen och vi var definitivt äldst. Jag skrattade när ingen annan gjorde det. Hörde mig själv utstöta ett lågmält och enstavigt "ha" vid flera tillfällen, väldigt vuxet.

Trailersarna var också väldigt intressanta. Jag visste till exempel inte att det skall komma en film baserad på Philip Pullmans "Guldkompassen". Jag gillade verkligen den boken, funderar fortfarande emellanåt på vilket djur min daemon skulle varit. Tvåan är inte nåt speciellt tycker jag och trean var rätt dålig men Guldkompassen var verkligen magisk. Snöig och glittrig och magisk. Filmen måste ses i alla fall, den kommer till jul.

Uppföljaren till Bruce Almighty verkar ju också väldigt rolig, trailern var väldigt lovande (the weirdo with the beirdo!)

Och Die Hard 4 bara måste jag se på bio! Jag älskar Die Hard, det är så jag vill se Bruce!

varför fängslade kung Rickard sin lillebror?

Varför tog Prins John kung Richards krona? Kan inte Marian leva utan Robin Hood? Vad hände med Nemos mamma? Varför ville tandläkaren ta Nemo? Vad är en dykare? Detta älskar jag - filmdiskussioner med snart fyraåring. Just nu är det Robin Hood och Hitta Nemo som gäller. Jag är inte världens mest närvarande mamma alla gånger, men jag kan sitta och svara på sådana frågor i det oändliga. Antagligen är detta också ett sätt att förstöra sitt barn på, jag är kass på att sortera viktig och ovidkommande fakta. Kul är det i alla fall!

trist film

"Music & Lyrics" - så otroligt trist. Vad är poängen med att göra en romcom med kass dialog? Drew Barrymore är ju iofs alltid kul att se tycker jag, men det räddade inte eländet. Och av allt att döma är det hon som har ansvaret. Det enda som är riktigt bra är ju den inledande videon, den är å andra sidan grym. Pop! goes my heart!

but I was so much older then...

Det känns verkligen synd att lägga in något här och flytta ner Saras fina inlägg nedan. Men jag vill gärna passa på nu när vi är på sjuttiotalet och följa upp mitt Annie Hall-inlägg. Snorbra film, verkligen, och så himla rolig! Det är trettio år sedan den gjordes och ändå ser man fortfarande influenser och blinkningar i filmer som, säg, Notting Hill. Var hade Grant varit utan Allen?

Det som förvånade mig när jag såg den igår var just att vi skrattade så mycket. Förra gången var jag typ 16 år och då tyckte jag att den var bra, men jag minns inte rolig. Woody Allen och Jonas Gardell var mina stora idoler den perioden (det var pre-divorce Allen då, sen föll han rätt hårt ett tag), men det var ju Gardell som var rolig. Allen gjorde en massa bra filmer med snygga miljöer och snabb dialog, lite småkul sådär men inte jättekul. Vuxenhumor kanske? Precis som att det känns väldigt vuxet att uppskatta att filmen inte är längre än en och en halv timme.

Annie Hall!

Nu måste jag bara skriva ett inlägg till eftersom Annie Hall går på tv4 film ikväll! Det var ett tag sedan jag såg den så jag ser verkligen fram emot att frossa i långa Allen-Keaton dialoger, nevroser, humor och ångest! Den perfekta romantiska komedin och den perfekta drömmen om New York-livet! Jag älskar squashscenerna, promenaderna, kyssen i central park, luncherna, kläderna ...

Sedan jag såg den första gången för sådär en 15 år sedan har jag med jämna mellanrum försökt att få till Keatons fantastiskt snygga herrklädsvintagestil! Jag misslyckas varje gång och skyller på att jag varken har tre meter långa ben eller Ralph Lauren som stylist.


uppdatering: men jag misstänker starkt att min medbloggare skulle se helt fab ut i den stilen ... har du haft någon Annie Hall-period, Sara? Är det din tekopp?