När jag gick på gymnasiet brukade jag läsa Christine Falkenlands krönikor i Svenska Dagbladets City-bilaga. Jag tyckte att hon var så bra. Nu minns jag inte riktigt vad de handlade om men jag minns att hon alltid avslutade med "I'm a poet and I know it, I hope I don't blow it." den meningen tänker jag ganska ofta. Inte för att jag är poet, men ändå. Jag tror att jag fortfarande gillar henne, men jag har faktiskt aldrig läst någon bok av henne, vet inte varför.
Jag var fascinerad av henne och inte minst av hennes bildbyline (bylinebild?), hon var så jäkla snygg 1994 i albinodreads och detdär mörka läppstiftet. I många år försökte jag få till en sån snygg poetmörk mun. Det lyckades aldrig för det går inte. Jag vet det nu. Har man snipmun så har man, jag är bra på en massa andra saker.
Ändå sitter jag här nu och ser än en gång ut som en lätt överviktig styvmor till Snövit. Ojämnt är det dessutom. Jag och A hittade nämligen ett läppglans som vi lekte med. Bara det att det inte var något läppglans utan något mörkrött läppstift i en typisk läppglansförpackning. Det går inte bort heller. Jag ser verkligen inte klok ut. Men jag borde kanske läsa något av Falkenland snart?
