4 månader...

... tog det för Mats att tröttna på loftsängen. En av hans hobbies är att möblera om härhemma och det är ju kul. Loftsäng hade han tjatat om i flera år. Nu har vi testat det, fyra månader och jag gillade det faktiskt. Men nu är den nerpackad och jakten på den perfekta bäddsoffan har börjat. En futon skulle varit snyggt.

Zarembas kosovoartikel - en reflektion

Jag är väl typ en vecka sen med detta, men jag har precis läst ikapp Maciej Zarembas artikelserie om FN i Kosovo. Reportaget är fruktansvärt bra genomfört, men djupt skakande. FN känns som så hopplöst, med en liknande problematik som demokratin i sig - hur skulle ett alternativ se ut? Det är ett projekt som måste kritiseras, men samtidigt är det så svårt att se hur det skulle kunna bli på något annat sätt. Beskrivningen av svenskarnas insats vid slaget vid Caglavica var ju hoppfull någonstans. Samtidigt lämnade den en obehaglig känsla efter sig. Visst är det skönt att vi kommer från en så okorrupt kultur, men vi vet ju att vi inte är bättre än de andra.

trist film

"Music & Lyrics" - så otroligt trist. Vad är poängen med att göra en romcom med kass dialog? Drew Barrymore är ju iofs alltid kul att se tycker jag, men det räddade inte eländet. Och av allt att döma är det hon som har ansvaret. Det enda som är riktigt bra är ju den inledande videon, den är å andra sidan grym. Pop! goes my heart!

Myten Marilyn

i kväll visar SVT en fransk dokumentär om Marilyn Monroe klockan 20. Låter spännande!

Är inte hon och Scarlett Johansson slående lika varandra förövrigt?

I spent my night in Neptune

Åh, när katten är borta och musungarna sover har råttan Veronica Mars-frossa. Veronica Mars på TV:n, jobb på datorn och gott kaffe i koppen var min kväll och halva natten. Hur många avsnitt jag klippte förtäljer inte historien. Jag älskar att jobba framför TV:n på kvällarna, jag känner mig inte lika mycket som ett offer då och man får totala mikropauser emellanåt. VM visade sig vara alldeles utmärkt att jobba till. Den ärsåt bra och sen nån gång när jag blir pensionär skall jag sitta med boxen i knäet och bara titta på avsnitten, ett varje kväll. Men nu jobbas det samtidigt.

En av de saker jag gillar med VM är de närvarande papporna, en trevlig rollförskjutning i filmsammanhang. Papporna är de trygga, stabila (tex Keith Mars) alternativt de elaka och känslomässigt utlevande (tex Aaron Echolls), medan mammorna är distanserade på olika sätt. Frivilligt eller ofrivilligt. Serien kretsar mycket kring relationen mellan pappor och deras barn, kanske klichémässig i sig men ändå.

Keiths och Veronicas relation är så fin. De pratar så fint med varandra, han har sådär lagom fasta gränser och han är hela tiden Veronicas pappa. Love it.

Idag är kaffe my drug of choice...

Sara sommartipsar

Den här rubriken har jag tänkt ska bli återkommande; här ska jag lämna mina allra bästa sommar-Stockholm tips! Och jag ska börja med mitt allra bästaste!
BOULE OCH BERSÅ i Danvikstull!
Boule och Berså är något så enkelt, och därmed genialt, som en utomhusbar vid vattnet, i ett lite ruffigt område av stan, det vilar lite av en industri och hamnkänsla över hela stället. Man kan äta god och billig mat, man kan dricka öl under kulörta lyktor, man kan boula (boulens motsvarighet till bowla) och det känns så nära Christiania kan kan komma i Stockholm! Me like mucho!

Åh, nu är det Sisters In Law på TV... Se den se den se den!

Deckare

Åh, jag sitter här och laddar för jessicas sommarprat i morron! Hörde en liten på-a för den på radio idag, och det kommer att bli superbra! Hon lovade att det skulle bli både pretantiöst och navelskådande!!! Missade tyvärr Lundells sommarprat, men har hört de tre senaste, och de har jag inte varit speciellt imponerad av. Inget har varit dåligt, men inget har varit så där super-bestående!

Lyssnade på kvällspasset på radio i går kväll, och de pratade om hur det kommer sig att engelska deckarserier på TV och sommaren är så intimt förknippade. Det undrar faktiskt jag också. Dessutom hör det ju absolut till sommaren att läsa deckare också. Nu har jag verkligen börjat fundera över det här med deckare och sommaren. Varje år finns det en deckare på min "måste-läsa-i sommar-lista". Det har ju visat sig att det inte är så speciellt unikt. Varenda tidskrift med självaktning skickar ju med en kass deckare med sitt "stora fullmatade sommarnummer". Varför är man sällan så individuell som man tro? I år tänkte jag läsa Stieg Larssons nya! (Plats för skratt) Vad läser du på sommaren Charlotte? Är din läsning annorlunda på vintern än på sommaren? Min är det, för jag läser ju aldrig deckare på hösten eller vintern!

Mythbusters

Vi är jättekassa på att natta barn. Storbarnet har klarat ut det själv på något sätt, men vår yngsta somnar fortfarande i famnen varje kväll. Mysigt är det. Ofta har vi TV:n på. Mythbusters på Discovery är ett av programmen som går när det är sovdags för lillan, det är mycket roligt. Programledarna, Adam Savage och Jamie Hyneman är så charmiga, de påminner mig om ett par personer som jag känner. De har garanterat ingen koll på Britneys senaste klädskandaler, men de vet precis, i detalj, hur en kameras mekanik ser ut, de kan en massa om överlevnad, de går runt i militärliknande kläder till vardags, typ brallor med fickor på låren, de kan namnen på oväntade insekter. Smala men djupa, lixom. De är ofta jätteroliga att prata med.

Testerna de gör i Mythbusters är ofta på sånt som i alla fall jag funderar på emellanåt. Igår likaså när de testade kinesisk vattentortyr på sig själva. Lillbarnet somnade snabbt så jag gjorde lite annat under tiden och såg det bara glimtvis. Men det jag såg fastnade. Kari, en av de superstabila assistenterna, låg ned med någon slags hjälm på sig som gjorde att hon inte kunde röra på huvudet. Det droppade vatten på hennes panna. De pratade på som vanligt. Plötsligt börjar hennes axel att rycka, det kommer tårar i hennes ögon, hon får panik men lyckas behärska sig. Hennes axel fortsätter att rycka. Hon envisas med att hon skall fortsätta men tillslut kommer en sjukvårdare och lösgör henne. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägger, men .... shit, det verkar funka.

Dagens pausfåglar

Dessa är ju så fina! I entren till den fallfärdiga Arkitektskolan hittade jag dessa fantastiskt fina fåglar. Det är alltså någon som har broderat dem i garn på några väggfasta skärmar i perforerad plåt. Jag vet inte om det är orginal, eller en installation eller något elevprojekt. Jag gissar att det är ett projekt som någon av de begåvade eleverna på skolan gjort. Himla fina är de i alla fall.

Önskeblogg!

Okej, nästa vecka skall jag åka på konferens. Jag tycker verkligen att det är jättekul att packa och planera inför sånthär. Komma på små smarta lösningar för att maximera bekvämligheten, de ultimata klädesplaggen osv. Därför har jag en önskeblogg från resvana Sara, sällsynt snygg, praktisk och med känsla för guldkanter som du är: Vilka är dina bästa packnings/klädtips inför stadsresor, och resor över huvud taget?

Bon

Igår var vi ute och hade lite sommaravslutning med jobbet. Först på Rosendahl och sen på Blå Porten, jag blev helt Stockholmskär! Djurgården är så vackert såhär års!Det blir så roliga samtal också, igår gick spännvidden ungefär från det politiska läget i Dominikanska Republiken, via nån spionaffär under andra världskriget, Umberto Ecco, uppbyggandet av New Orleans samt det rätta sangriareceptet till hur SandellSandbergs kallbadhus i Stockholm kommer att bli. Det ser mycket snyggt ut på perspektiven om ni frågar mig, men jag undrar hur det kommer att upplevas på plats. Också pratade vi en massa jobb såklart, och semestrar.

I alla fall, på hemvägen hade jag ingenting med mig att läsa, så jag köpte en Bontidning för första gången på flera år. Jag gillar Bon! Så som jag minns det så kom Bon och tog vid där Bibel slutade. Snyggt, intelligent och innehållsrikt. Framför allt gillar jag de långa, välskrivna texterna. Vi hade med en Bontidning när vårt första barn skulle födas ... ifall det skulle bli långtråkigt ... Jag var ju lite nyfiken på att läsa de så omtalade sextexterna i förra numret, men jag hann aldrig köpa tidningen. I detta nummer fick man å andra sidan provokatörernas provokatör Johanna Rytels märkliga text om djursex. Jag blir verkligen chockerad av sånt, moraltant som jag är, samtidigt som hon hade en väldigt bra poäng på slutet. Sen hennes gubbslemkupp har jag väldigt svårt att tycka illa om något hon gör, hon verkar vara en helt gränslös person.

Bon har denna gången gjort ett intervjunummer som en hyllning till nedlagda Sex. De två jag hunnit läsa är:

- Sigge Eklunds intervju med fenomenet Alex Schulman. Jag hade ingen aning om att bröderna Schulman tillhör kultur/mediaadeln, men det förklarar ju lite självförtroendet de har. Med det sagt så tycker jag att Alex Schulmans blogg förtjänar sina läsare, han behärskar verkligen mediet.

- Klas Ericssons intervju med Johan Renck. Jag är grymt fascinerad av arbetsnarkomaner och hade slaviskt följt en blogg av Johan Renck. Han verkar ju helt överjordiskt disciplinerad, och väldigt trevlig också. Sen måste han ju ha en helt fantastisk social talang. Han träffar Karl Lagerfeld en gång, så blir de polare lixom. Och han fick Bergmanboxen i julklapp av bröderna Scott. Coolt!

Antagligen kommer jag inte att hinna läsa färdigt tidningen i år, men omslaget är ju snyggt det också. (jag lyckades inte hitta senaste omslaget digitalt, så jag satte in en bild på nya kallbadhuset ur fågelperspektiv istället)

Dunka mig

Tillbaka i Stockholm och det är verkligen så mysigt att komma hem igen. fast finland var grymt. väldigt finskt! Jag gillar finskt! Charlotte, ditt senaste inlägg var så bra. Det är så himla skönt att läsa sånt i dessa bitterfitte-tider. helt plötsligt kändes det som att vi var lite av vårt manifest på spåret. Bra skrivet charlotte, och väldigt inspirerande! Alla barn förtjänar mammor som du!



På tal om mammor så läste jag att isobel hadley-kamptz blivit mamma, och hon verkade så där galet golvad av mamma-love, det var mysigt att läsa!



läste också carina rydbergs inlägg om "dunka mig-debatten" i DN, kolla in det här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=664526

det känns inte så förvånande att det är hon som har skrivit det, och jag tycker faktiskt att hon har rätt i en hel del av sitt resonemang. Det är ju faktiskt så sjukt förlegat att tjejer måste ha sex "med hjärtat". Det förvånar mig att det faktiskt är så provocerande att en tjej vill dra hem en kille bara för att ha sex och sedan kasta ut honom år 2007. Jag är ju i de flesta fall en moraltant av bästa sort, men just det tycker jag är helt oproblematiskt. (Värre i så fall är väl just titeln; och den där raden om att hon vill se ut som "svenska flaggan" när han är klar med henne! det är mer av ett frågetecken för mig!)

Nu kan jag faktiskt knyta ihop det här med ovan nämnda isobel också, eftersom det går att dra en parallell till hennes bok, där det också finns en kvinnlig huvudperson som går ut och beter sig väldigt "manligt", hon använder sex för att döva sin ångest, och det är ju inte heller ett riktigt okej för en kvinna att vilja. En recensent skrev tydligen att "Jag ser ingen mening med texter som är tveeggade svärd mot mänskligheten, texter som både objektifierar mannen och förnedrar det kvinnliga subjektet." Fast det finns väl visst en mening med sådana texter. Ibland kan de vara så himla nödvändigt, bara för att vända på pannkakan. Saker kan bli så tydliga då.

Jag vomitterar på livspusslet.

"... men om mina barns lycka hängde på att jag engagerade mig mindre i mitt jobb så hade valet varit lätt." Det är rätt chockerande att föräldraskapet får mig att uttala sådana meningar. Jag är inne i en period av rätt intensivt jobbande nu. En enormt stor deadline till vintern och det måste bli bra. Så det jobbas en del. Men familjemys och vänner och stranddagar och semester skall det också bli. Inte lika mycket som vanligt bara. Det är lyx att jobba och ha en föräldraledig man därhemma. Det är fjärde sommaren på rad som någon av oss är föräldraledig så jag klagar verkligen inte, vi har det jättebra. Men jag måste jobba nu.

Så pratar jag med en vän som i en bisats säger att "Jobbet är ju ditt tredje barn." Jag ryggar till lite fast han säger det vänligt, och jag vet att han vill mig väl. Första reaktionen: Ha! Så hade han aldrig sagt om jag vore man! Sen kommer insikten smygande: Men ändå, visst är det lite så, visst är jobbet på sätt och vis mitt tredje barn. Mitt tredje lilla jobbiga styvbarn som jag ändå inte kan låta bli att pyssla med. Och jag får lov att känna så, det är inget fel i det. Mitt jobb är ju så himla kul, jag älskar att forska!

Så jag forskar nog på, men inget jävla livspusslande, tack. Jag är ingen lyckad mama-mamma, mycket vattentramp blir det hemma hos oss. Men vi kör på med vår enkla prioriteringsordning där vår barnen, familjen, relationen går först, sen kommer jobbet och sen allting annat. För jag vet ju detta: Om mina barns lycka hängde på att jag vore olycklig så hade jag aldrig tvekat. Mina barns lycka är allt, det blir alltid så svulstigt när jag kommer till mina barn, men det är ju för att orden inte räcker. Om det krävs så hade jag gått runt resten av mitt liv och haft tråkigt.

Som tur är så är har ingen krävt det av mig än. Det verkar faktiskt … hittills … som att jag kan få det bästa av de båda världarna. Just nu är livet litet, många av mina drömmar ligger i pausläge för tillfället, men jobbet, min man och mina barn - det verkar som det funkar!

Sara!

Vad tror du om detta, lite experiment bara...

Lundells sommarprat

Jag hörde inte riktigt allt eftersom vi var ute och körde och det hände lite andra grejor samtidigt. Men alltså gud vad han gnällde. Jag har alltid varit svag för Lundell, jag läste och älskade Jack när jag gick på högstadiet. Det finns en liten gubbrockare i mig som är väldigt svag för hans Springsteen- och Dylanpasticher. (Min tonårskärlek till Dylan tänker jag återkomma till i en senare blogg.) Men sommarpratet var väl ingen höjdare precis:

Han klagade på att det svenska ensilaget förpackades i vit plast istället för grön som i Tyskland. Han klagade på hur politiken ser ut idag. På Stockholm. Han lade ut texten om sextiotalet, hur fint det var på sextiotalet. Det mesta kände jag igen från någon av hans böcker. Jag undrar om han sitter och filar på en egen radioshow, som idolen Dylan. Han har en helt ok radioröst, men han får nog hotta upp sin musiksmak. Stones, Doors, Beatles och Bob himself kan jag vaska fram ur min egen skivsamling. Det roliga med Dylans show är framför allt den bra och oväntade musiken.

Och sen - ärligt talat - så undrar jag om han ältar sextiotalet lika mycket privat, och hur hans 25-åriga flickvän pallar med att lyssna på detta. Hon måste vara världens tålmodigaste människa!

Djurens hjälte!

Denna superfina bok fick minstingen i ettårspresent av söta ettårsvännerna. Jag tror det är den mest perfekta ettårspresenten jag har sett! Den förtjänar att tipsas om till de eventuellt inte inblandade som läser här. Och till de inblandade säger jag än en gång ett jättestort TACK!!!

Läs mer om den här

Tillbaka i civilisationen!

Tre dagar på Ven, den sista dagen var jag ensam och jobbade som en galning. Så mycket man får gjort utan internet, telefon och familjen. Och så tomt det var utan den sistnämnda. På Ven ligger dessutom en av mina absoluta favoritträdgårdar, jag gjorde ett studiebesök där när jag pluggade i Alnarp. Mellan varven har jag läst Wolfes antologi "New Journalism". Eftersom trädgårdar är mitt gebit så är denna bloggen oundviklig:

”När vi varit i Berlin ett tag så började pengarna ta slut, så vi funderade på att åka hem till Sverige igen. Men pengarna räckte till två tågbiljetter till Rom, så vi åkte dit istället.” Den legendariske landskapsarkitekten Gunnar Martinsson står i solskenet på Ven och talar om början på sin karriär. Han bär upp sin skjorta så som bara män över 70 kan bära upp en herrskjorta. Han talar om sitt liv, sin karriär, hela tiden flätas kärleksfulla kommentarer om hans fru in i berättelsen. Det är berättelsen från en tid då man behövde vara två för att lyckas, hans fru är ingen medhjälpare utan en förutsättning för att framgången. Martinsson får fram det tydligt. De har en framgångsrik karriär bakom sig, men nu har de dragit sig tillbaka till Ven och anlagt en trädgård där.

Trädgården är till storleken en normal villaträdgård, men det Martinsson gör med den är helt magnifikt. Det är användningen av häckar som är mest slående, enorma ligusterhäckar fyller trädgården. Enkelt och genialt. Trädgården ligger i en brant backe och är därför terrasserad. Häckarna och terrasserna bildar labyrintiska gångar, perfekta att springa omkring i eller att slå sig ned på en bänk och avnjuta. Huset flankeras av partier med häckar och terrasser. På baksidan öppnas trädgården upp i en liten bakgård, omgiven av byggnader på tre sidor och med en fantastisk utsikt över Öresund. Marken är belagd med gulaktigt tegel och ett högt uppstammat silverpäron fungerar som vårdträd. Ett lusthus är sista utposten av trädgården. Där står ett bord och stolar, tänk att vara bjuden på middag dit.

Häckar än idealiska som trädgårdselement, ett enkelt sätt att skapa mängder med små rum. Drastiskt och roligt att leka i. De kräver klippning en eller två gånger om året beroende på hur strikt man vill ha det. De ger ett frodigt intryck, de skapar rum och är en jättefin fond till planteringar. Kombinationen av strikt klippta häckar och friväxande buskar och träd är ofta strålande.

Snygga häckar:
Vintergrön liguster (ligustrum vulgaris ’atrovirens’) – blågröna, rätt små blad
Avenbok (Carpinus betulus) – kraftigväxande med genomgående stam, perfekt till lövgångar också.
Buxbom (buxus sempervirens) – i olika sorter. Om man gillar lukten.
Idegran (Taxus baccata) – strikt klippt är en mörkgrön taxushäck svårslagen som dramatiskt element i trädgården.
Häggmispel (Amelanchier melanocarpa) – som friväxande häck får den vacker höstfärg och fin blomning.
Syren (syringa) – syren är frodigt och robust och funkar strålande bra som vårtecken.

Mot midsommarafton

Resväskan är fullpackad med romaner och varma tröjor, och om några timmar åker vi till havet. Det ska bli så ljuvligt; klippor, öppen horisont, goda vänner och morgonkaffe på trappan. Några dagar på Fåfängön är precis vad hela familjen J behöver just nu. Vi som brukar vara så stresståliga har fullständigt tappat koncepten när valpen gjorde sitt intrång i vår ordnade värld! Men nu kommer det att bli fullständig lugn och ro... Vi ska bara plocka bär, och baka paj, och lyssna på radio och läsa högt för varandra... Och börja varje morgon med vedeldad bastu och iskalla morgondopp i det salta havet!

Midsommarlugnet har redan lagt sig över kontoret, och jag ska alldeles snart packa ihop det sista och bege mig av.

Glad Midsommar!

Ängsbacka!

Okej, jag inser att det inte kommer att bli någon Ängsbackafestival för oss i år heller. Varje år tänker jag att; ja i år ska vi åka! I år blir de No Mind-festival, och shamanska cirklar och AUM-meditationer och heart-dances och fullständig hippie-bliss i en vecka.
Men vår dystra ekonomi säger alltid nej. Så även i år.

I går kväll läste jag ett långt reportage om Ängsbacka i en tidning. Nu är jag ännu mer deppig.

Morgon

Jag är en morgonälskare! Ju tidigare desto bättre. Speciellt sommarmorgnar, förstås, men även annars. Tyvärr upplever jag förvånansvärt få tidiga morgnar, eftersom jag avskyr att gå upp tidigt. Utmaningen ligger således i att på något sätt bli lurad eller tvingad upp, för sen tycker jag verkligen att det är underbart.

Idag blev jag tvingad. Jag är hundvakt. Till en hundvalp. Det är inte speciellt kul när man inte gillar att bli väckt i ottan. Hundvalpen fick maginfluensa igår. Vi var på djursjukhuset och fick en massa mediciner. Det kostade 1028 kr. Jag måste gå upp var 3:e timme och ge henne granulat och pasta. Hon har kräkts ner lägenheten. Molly skriker som om hon håller på att bli mördad varenda gång hon ser henne. Jag tänker att vi aldrig mer ska vara hundvakt. Trots att det var en fin morgon idag!

Hej då!

C, du är admin nu!

ja, jag lyckades inte ens med den enkla uppgiften att göra oss båda till admin, så nu är det du charlotte! Hoppas att du ska lyckad förvalta detta adminskap bättre än jag!

Sommarprat

Först och främst; äntligen är jag tillbaka i bloggvärlden! Karlshamn var mysigt, men jag saknade min dator! Och var det inte en väldigt märklig doft som hela tiden hängde över den stan? Nån märklig, höig, sädesdoft? Jag tycker aldrig annars att svenska städer brukar dofta (utländska gör det alltid; inget är så nära förknippat med Paris och Bombay och New York som just doften) men karlshamn alltså! Värt ett besök bara av den anledningen!

Läste i tidningen om årets sommarpratare i radion! Och allra bäst ska det ju bli att höra jessica gedin! Enligt Elle så utlovar hon ett "okritiskt hyllningsporträtt" till sig själv och tänker även hämnas gamla oförrätter från 70-talet. Åh, det kommer att bli så bra! Den 29 juni; jag ska ställa in rätt radiostation redan nu. Om jag någon gång får sommarprata så utlovar jag förövrigt ett okritiskt hyllningsporträtt till hennes hår. Alltså. är det på riktigt? Ja, ja, sedan är det Martin Kellerman den 24 juli, det kommer nog också att bli super! Annars vet jag inte riktigt vilka som kommer att bli sommarens "måste-höra". Det brukar ju alltid vara så att de mest oväntade gör det allra bästa programmen. Med denna logik borde jag definitivt lyssna på Christer Fuglesang, jag kan inte föreställa mig någon som skulle kunna var tråkigare.

Aska

Jag kunde bara hitta bilden ovan i svartvitt, men det spelar egentligen ingen roll. Jag tänkte nämligen skriva om Ewa Frölings formidabelt askblonda uppenbarelse i Fanny och Alexander. I färg har hennes hår i stort sett samma nyans som på denna bilden. Det är så otroligt snyggt, första gången jag hade sett filmen (förutom när den gick som tv-serie och jag var alldeles för liten och bara minns läskiga Jesus-på-vinden-scenen) ville jag göra gråa slingor, men jag gjorde aldrig slag i saken. Jag blonderade mig ett tag men varken frisören eller jag själv lyckades få till någon riktig ask-nyans, det blev bara gult. Hela filmen är otroligt vacker, de vackraste scenerna tycker jag är de grå/vit/beige ångestinteriörerna i prästgården som utspelar sig under den grå/vit/beige delen av året. De lyckas verkligen få till hela världen i de färgerna. Och Ewa Fröling är helt fantastisk, både i sin roll och i hur hon bär upp de grå linneklänningarna mot sitt askblonda hår.

mot Skåne

Vi glömde nästan väskan med barnens kläder. Men vid sjutiden var vi på väg. Två glada barn. Äpplen och festis. Sånger i bilen. Stanna och kissa. Varför finns molnen? Halv tio sov barnen. Himlen var så stor igår, skymningen varade i timmar. Gott kaffe från Statoil. Mörk choklad. Bob Dylans radioshow på spelaren, temat drinking. Mats och jag och två sovande barn. Bilresa när den är som bäst, det kändes som nån film. Vi hade 23 mil kvar när motorn dog.

Jag är Anne

You're Anne of Green Gables!

by L.M. Montgomery

Bright, chipper, vivid, but with the emotional fortitude of cottage
cheese, you make quite an impression on everyone you meet. You're impulsive, rash,
honest, and probably don't have a great relationship with your parents. People hurt
your feelings constantly, but your brazen honestly doesn't exactly treat others with
kid gloves. Ultimately, though, you win the hearts and minds of everyone that matters.
You spell your name with an E and you want everyone to know about it.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Ojojoj, detta skulle jag vetat när jag var nio. Jag älskade Anne på Grönkulla då. Jag gick omkring därhemma och spärrade upp ögonen och försökte få dem att stråla. Böckerna skall jag absolut pracka på mina barn när de blivit lite äldre, men tv-serien var ju fruktansvärd.

Hurra!!!

Nina Persson skall börja blogga på PUB

Blonde

Joyce Carol Oates "Blonde" är en av mina största läsupplevelser. Så stor att jag inte vill läsa om den. För en kvasiintelektuell, svartklädd indiebrud som mig så var Marilyn Monroes upprättelse ett uppvaknande. Jag vet inte hur sant porträttet är, men när jag ser Marilyns filmer nu så tror jag på den. Blonde fick mig att ge henne en chans, henne och alla andra personer som jag sätter i samma kategori. Via Mats Strandberg hittade jag Åsa Linderborgs intressanta analys av en svensk variant på fenomenet. Jag orkade aldrig titta på Big Brother och jag tycker inte att det är så spännande att läsa om någon av dem. Linda Rosing är så oändligt sorglig att jag inte vet vad jag skall skriva om henne. Men fenomenet scandal blonde är intressant.

Igår råkade jag fastna framför ett elakt program om Britney. Mycket fokuserade på när hon sunkade ihop sig när hon träffade KFed och fick barn. De skvallerjournalister som uttalade sig som "experter" verkade uppriktigt upprörda över detta. Jag, och jag tror inte jag är ensam om detta, tycker det är fantastiskt. Så härligt det måste ha varit för henne att ha lyckats skrapa ihopa så många miljoner och sedan kunna slappna av. Skita i dieter, stylister, managers och träning och bara hänga runt i (svindyra juicy-)mysbrallor hela dagarna. Fokusera på barnen och njuta av pengarna. Om det nu är vad man vill göra. Utmärkt förebild säger jag. På senare tid har ju Britney också varit så sorglig, inte minst med tanke på hennes barn, samtidigt verkar det ha förståeliga, privata skäl. Hon gör "fel" hela tiden, men jag väntar spänt på combacken.

tetips

Fair trade. Organic. Rooibos chai. Helt perfekt! Mitt rum på jobbet doftar ljuvligt nuförtiden.

Tidskriftsjunkien

I helgen har jag fokuserat hela mitt kulturintresse på magasin och tidningar, som jag verkligen älskar! Älskar de glossiga sidorna som doftar parfym, älskar de vackra bilderna och superälskar att se alla utomjordiskt vackra modeller! Elle är absolut bäst, men jag har faktiskt börjat upptäcka Damernas Värld också; den tidningen fascinerar mig så otroligt! Vem är den skriven för egentligen? Vem har så där mycket pengar? Till och med recepten verkar vara avsedda för miljonärer! Att läsa den är verkligen verklighetsflykt i 2000. Men hur som helst; det var faktiskt en grej i Elle som jag tänkte skriva om.

Jessica Gedin, som enligt mig är den bästa kulturskribenten i hela tidskriftsvärlden, har skrivit en krönika om Sissela Lindbergs De Skamlösa. Och vad hon gör är ganska konstigt. Tydligen har hon hyllat den för flera månader sen, och recenserat den helt utan ett konsumtionskritiskt perspektiv. Men nu recenserar hon på nått sätt om den, och dissar den istället. Kan man göra så? Och varför? Märkligt tycker jag. Min kompis AM, som var bokrecensent ett tag, sa till mig en gång att det svåraste som finns är att hissa något som alla andra dissar. Jag kan förstå det, men Jessica Gedin.... Jag är besviken. Antar att även solen har sina fläckar. Tycker förövrigt att De Skamlösa verkar så otroligt bååååring, och det tycker jag dessutom att hela den där väskdebatten var också.

Läste också en intervju med Emma Hamberg, och kan inte hjälpa att tycka att hon verkar så grymt trevlig! En sån som man vill ha som kompis! Hon verkar så gullig och så har hon tre gulliga barn och ett gulligt hus, och en gullig musikerman! Men hon skriver ju så himla dåliga böcker.... Nu har jag ju bara läst en, men det var nog det sämsta jag läst sen, ja jag vet inte när. Och hennnes nya bok heter BRUNSTKALENDERN!!! Smaka på den! Den tänker jag faktiskt inte ens läsa, inte ens på baksidan!

Nu måste min supergulliga mysiga man ha datorn så jag är utsparkad i kylan. Får ta min ständiga följeslagare Eyvind Johansson med mig till sängen

Camille Paglia?

Jag gick till jobbet idag, med "Zen and the art ..." i lurarna så slog jag två flugor i en smäll och jobbade medan jag gick. Väldigt skönt, effektivt och hyfsat svettigt. Nu sitter jag här, pustar ut med gott rooibos chai-te och ännu godare samvete.

På min nya favvisblogg bögjävlar (otroligt bra skribenter!) hittade jag ett inlägg som gjorde mig väldigt nyfiken på Camille Paglia. Jag känner igen hennes namn, men jag har aldrig läst henne. Detta, som citeras i en av kommentarerna, tycker jag är helt oemotståndligt.: "It is woman's destiny to rule men. Not to serve them, flatter them, or hang on them for guidance. Nor to insult them, demean them, or stereotype them as oppressors." Måste kollas upp, har du koll på henne, Sara?

Mr Soprano

Det är ett helt oemotståndlig tv att följa den engagerade familjefadern med skorpionhjärtat. Säsong 1 av Sopranos är helt fantastiskt bra, det är snart tio år sedan den gjordes. James Gandolfinis porträtt av Tony Soprano är, som han själv skulle sagt, fuckin' genious. Han balanserar perfekt de roller som Tony hela tiden måste gå in och ut ur och som är upphovet till hans terapisessioner. Vi har precis sett färdigt avsnittet då han försöker bonda med sina över-medelklass-grannar. Det slutar väldigt roligt när han går över till läkargrannen som tycker det är så exotiskt med en maffiaboss som granne, med ett paket (fyllt med sand) och säger åt honom att "keep this in a safe place". Jag älskar maffiaskildringar överhuvudtaget, och Sopranos får mig att vilja se om hela Scorseses produktion omedelbart.

Annars har vi haft en underbar dag, svårt att undvika i detta vädret. Det är sååå underbart med sommarhetta och augustikänslor. Jag vägrar fundera över klimataspekterna på detta, det skall jag göra när det börjat regna.

dagens citat

"...att jag också tycker att push-upbehån är vulgär spelar ingen roll
det spelar ingen roll..

...det spelar ingen roll - det viktiga är att jag måste hata dig och
din goda smak, som varje dag skymmer sikten i kampen för
systerskap, jämnlikhet och ett värdigt bemötande."
(ur "push up" från Doktor Kosmos album "Evas Story")

... nu skall jag och min goda smak gå ner till min badande familj med lite lunch.

Jonas Gardell bloggar!

Nu upptäckte jag att Jonas Gardell har en blogg. Formatet verkar passa honom väldigt bra. Läs hans underbara beskrivning av sin student.

uppdatering: inlägget jag syftar på är från den 7 juni.

och till Sara vill jag idag ge...

Simone de Beauvoir écrivant au café de Flore.
GRATTIS!!!!

Maggie

Jag har alltid gillat Maggie Gyllenhall, men efter att ha sett den här bilden, som har fått hela USA att rasa, så avgudar jag henne! Underbart underbart! Inte för naket för manifestet väl?

En liten rapport från håret: Hade jag vetat att Flame betydde flammig hade jag valt en annan färg!

Over and out

Balkongblogg

Ja, jag sitter faktiskt på balkongen och skriver! Klockan är halv 11 och det är fortfarande alldeles ljummet ute, jag har tänt min neonlysande blomstergirlang (very classy) och dricker kanelte och väntar på att skölja ur hårfärgen (flame) ur håret.

Efter den här utbroderingen tänkte jag ge mig tillbaka till 70-talet (svårt att släppa favoritepoken!) och verkligen, ur mitt hjärtas djup, på mina bara ben, bönfalla alla att se "Harold and Maude". Jag tror inte att det går att se den utan att bli lycklig! Och sharlott; den lär falla dig i smaken också, väldigt kort är den! jag vill egentligen inte säga mer, och låta filmen tala för sig själv! Se de! Och bli kär!

Dagens nästa lilla fundering gäller Åsa Linderborg. Jag återkommer till henne.

Zen and the art of Motorcycle Maintenance

The Buddha, the Godhead, resides quite as comfortably in the circuits of a digital computer or the gears of a cycle transmission as he does at the top of a mountain or in the petals of a flower. To think otherwise is to demean the Buddha ...which is to demean oneself. That is what I want to talk about in this Chautauqua. (ur ZatAoMM)

Min forskning handlar om kvalitet, och äntligen har jag huggit in på Zen and the Art of Morotcycle Maintenance. Jag har varit lite skeptisk innan, men nu när jag kommit igång så inser jag att det finns en orsak till att den blivit en klassiker. Hittills blandar den min favoritgenre reseberättelse med intressanta betraktelser av vardagsfenomen (motorcykelanknutna sådana, men ändå) och handfast filosofi. Och inte minst – motorcykelromantik! Jag har inte kommit så långt än eftersom jag har den som talbok på vägen till jobbet, men jag gillar det jag hör. Förutom intressanta aspekter på vad kvalitet är så inspirerar boken starkt till drömmen om en road trip.

Ungefär samtidigt har min kille börjat titta på Orange County Choppers var och varannan kväll. Väldigt gnälliga deltagare tycker jag, men samtidigt dendär romantiken igen. Sen, när vi blir panchosar och har en massa tid och pengar och inte så mycket ansvar och man har forskat fram motorcyklar som drivs av sol, vind och vatten, då skall vi bli bikers!

apartisk?

Gårdsfest på dagis idag och jag pratar med supertrevlig latinomormor:
VLM: Är ni från Skåne, där är ju så vackert!
Jag: Ja, skåne är vackert, fast vi är ju lite partiska.
VLM: Oh, nej då! Jag tycker inte alls de är apartiska. De som jag träffade var jättetrevliga.
Jag visste faktiskt inte vad jag skulle svara så vi började prata om Stockholm istället.

choklad

Min syster är helt fantastisk! Idag skall vi ha kalas och hon gör tårtorna till oss. Det gör att jag kan ägna mig åt projekt som detta: veganchokladkaka. Det kommer nämligen en liten äggallergiker idag. Hon bryr sig inte så mycket om tårta än, men ändå. Jag använde ett recept från Emma Kolbacks "Guld av grönt", men bytte ut mandeln mot jordnötter och lade inte i någon chili i chokladfudgen som skall vara ovanpå eftersom det inte känns så barnvänligt.

Bilden ovan är på kakan innan den gräddades. Alltså jag känner inte till någon kaka som är godare än sin smet, men denna tog ändå priset. Helt ljuvligt god! Lite blev dock kvar till gästerna idag.


javascript:void(0)

Gnäll-Paulie

Vi håller på att kolla igenom första säsongen av Sopranos, eftersom vi inte kom in i serien förrän i andra. Första avsnittet har nästan lite Lynch-vibbar i psykologscenerna. Effekten var säkert ännu bättre när serien kom, innan Analyze this rippade konceptet, men det är ju så bra. Min favorit är Paulie. Han glider omkring i sin prassliga träningsoverall, gör sitt smutsiga maffiajobb och gnäller om allt.

Prisa skatteåterbäringen!!!

Men det var väl helvete vad glad jag blev nu då! Karin ringde precis och berättade att skattepengarna nu finns att spendera på kontot! Jag som trodde att de skulle dröja flera veckor till!
Det ÄR en bra dag idag!

Pocketfrossa

Åh, älskar när PocketShop har erbjudande! Det är himmelriket att gå loss där inne! Och just nu har de en sommarkampanj - 3 pocket för 159 spänn! Mycket bra! Och mycket bra är också Bonniers nya klassikerserie. Massvis med superfina "måste-läsa" böcker, och trots att jag inte har råd egentligen så stod dem där, och flirtade med mig från hyllorna, och bara bad mig att ta med dem hem... Jag lydde villigt, och nu sitter jag här och fingrar upprymt på Midnattsbarnen av Salman Rushdie, Jerusalem av Selma Lagerlöf, Stad i ljus av Eyvind Johnsson och Älskad, Saknad av Joyce Carol Oates (varav de två förstnämnda är så vackra att jag vill sova med dem i sängen i natt!)

Sedan firade vi med isreaelisk middag på Ringvägen! "Reggev" är något så udda som en espresso & hoummos-bar, och det funkar faktiskt! De gör någonting som heter Lemon-Nana juice, och det är helt outstanding, lemonad med färsk mynta typ! Vi åt pitabröd och shakshuka och sen promenerade vi hem genom sommarkvällen! Väldigt mysigt!

Funderade på om det faktiskt inte är dags för bokklubben att ge sig i kast med Selma Lagerlöf. Allt jag någonsin läst av henne är bara så fantastiskt ; så magiskt och dramatiskt och vackert! Och så spännande att diskutera? Vad tror du Charlotte?

Nu är det läsdags!

Gamla ägg

Jag är väldigt äckelmagad, vilket är en av anledningarna till att jag slutade äta kött. Samtidigt kan jag känna en enorm nyfikenhet och fascination för sånt här. En artikel om tusenåriga ägg hittade jag för ett tag sedan via Lisa Förare Winbladh Jag har sett såna i asienbutikerna runt möllan, men aldrig ens funderat på att smaka. Nu blev jag nyfiken, får bara hitta mig en bra guide först.

Den naturliga frågan, som också tas upp i artikeln, är ju hur man kom på detta? Hur kommer någon på idén att kleta in ankägg i en blandning av jord, te, risskal, salt och något starkt alkaliskt som soda eller kalk, låta äggen ligga i två, tre månader och sedan … ÄTA dem? Hur såg den processen ut? Var det en långsam utveckling eller bara resultatet av någon sjuk vadslagning? Typ the original Jackass?

but I was so much older then...

Det känns verkligen synd att lägga in något här och flytta ner Saras fina inlägg nedan. Men jag vill gärna passa på nu när vi är på sjuttiotalet och följa upp mitt Annie Hall-inlägg. Snorbra film, verkligen, och så himla rolig! Det är trettio år sedan den gjordes och ändå ser man fortfarande influenser och blinkningar i filmer som, säg, Notting Hill. Var hade Grant varit utan Allen?

Det som förvånade mig när jag såg den igår var just att vi skrattade så mycket. Förra gången var jag typ 16 år och då tyckte jag att den var bra, men jag minns inte rolig. Woody Allen och Jonas Gardell var mina stora idoler den perioden (det var pre-divorce Allen då, sen föll han rätt hårt ett tag), men det var ju Gardell som var rolig. Allen gjorde en massa bra filmer med snygga miljöer och snabb dialog, lite småkul sådär men inte jättekul. Vuxenhumor kanske? Precis som att det känns väldigt vuxet att uppskatta att filmen inte är längre än en och en halv timme.

Men varför?

...finns mitt namn nu två gånger uppe i hörnet? Och varför kom mina etiketter inte med? charlotte, hilfe!

Här kommer sara!

Ångest, kallsvettningar, gråt och tandagnissel, åh vilka kval som har följt med detta; mitt första blogginlägg, min entré i den virituella världen!!! Bara det att skriva blogg tillsammans med Charlotte (etikett: idol) är ju prestationsångestskapande, men när hon dessutom öppnar så där helt fantastiskt, med Didion-bild och grymt citat, ja shit, då befann jag mig långt nere i underjorden! Men faktum är att nu, när jag har börjat skriva, känns det betydligt bättre! Nu ska det bloggas!

Jag vill också börja min blogg-karriär med en bild på Didion, framförallt för att den här bilden också är så snygg, och för att jag, i min fantasi, ser ut så här när jag sitter och knattrar på tangentbordet. Tankfullt pausande, långsamt rökande och intensivt skrivandes på mitt nästa stora alster däremellan. Finns det några Joan Didions i vår generation egentligen? Så himla synd på sätt och vis att det inte är 70-tal längre, då man lugnt kunde röka, helt ovetandes om hur farligt det faktiskt är. Det ser ju bara så galet snyggt ut med den där cigaretten perfekt placerad mellan fingrarna! Lovely!

Någon Annie Hall period har jag faktiskt aldrig haft, tråkigt nog! Vet inte riktigt om det hade funkat på mig! Jag tycker precis som du att det är så snyggt, charlotte, men är väldigt tveksam till om jag kan göra den rättvisa! Annie Hall looken har ju haft lite revival det senaste året, men jag har ännu inte sett någon som är lika snygg som Diane Keaton i den! Om jag skulle få välja en filmlook idag skulle jag vilja se ut som Mia Farrow i Rosemary´s Baby! Den frisyren är underbar! Synpunkter?

Nu måste jag se hur det här ser ut! Farväl för tillfället!

Annie Hall!

Nu måste jag bara skriva ett inlägg till eftersom Annie Hall går på tv4 film ikväll! Det var ett tag sedan jag såg den så jag ser verkligen fram emot att frossa i långa Allen-Keaton dialoger, nevroser, humor och ångest! Den perfekta romantiska komedin och den perfekta drömmen om New York-livet! Jag älskar squashscenerna, promenaderna, kyssen i central park, luncherna, kläderna ...

Sedan jag såg den första gången för sådär en 15 år sedan har jag med jämna mellanrum försökt att få till Keatons fantastiskt snygga herrklädsvintagestil! Jag misslyckas varje gång och skyller på att jag varken har tre meter långa ben eller Ralph Lauren som stylist.


uppdatering: men jag misstänker starkt att min medbloggare skulle se helt fab ut i den stilen ... har du haft någon Annie Hall-period, Sara? Är det din tekopp?

snyggt!

I learned to find equal meaning in the repeated rituals of domestic life. Settning the table. Lighting the candles. Building the fire. Cooking. All those soufflés, all that crème caramel, all those daubes and albodigas and gumbos. Clean sheets, stacks of clean towels, hurricane lamps for storms, enough water and food to see us through whatever geological events came our way. These fragments I have shored against my ruins.
(Joan Didion ur the Year of Magical Thinking)