Tre dagar på Ven, den sista dagen var jag ensam och jobbade som en galning. Så mycket man får gjort utan internet, telefon och familjen. Och så tomt det var utan den sistnämnda. På Ven ligger dessutom en av mina absoluta favoritträdgårdar, jag gjorde ett studiebesök där när jag pluggade i Alnarp. Mellan varven har jag läst Wolfes antologi "New Journalism". Eftersom trädgårdar är mitt gebit så är denna bloggen oundviklig:
”När vi varit i Berlin ett tag så började pengarna ta slut, så vi funderade på att åka hem till Sverige igen. Men pengarna räckte till två tågbiljetter till Rom, så vi åkte dit istället.” Den legendariske landskapsarkitekten Gunnar Martinsson står i solskenet på Ven och talar om början på sin karriär. Han bär upp sin skjorta så som bara män över 70 kan bära upp en herrskjorta. Han talar om sitt liv, sin karriär, hela tiden flätas kärleksfulla kommentarer om hans fru in i berättelsen. Det är berättelsen från en tid då man behövde vara två för att lyckas, hans fru är ingen medhjälpare utan en förutsättning för att framgången. Martinsson får fram det tydligt. De har en framgångsrik karriär bakom sig, men nu har de dragit sig tillbaka till Ven och anlagt en trädgård där.
Trädgården är till storleken en normal villaträdgård, men det Martinsson gör med den är helt magnifikt. Det är användningen av häckar som är mest slående, enorma ligusterhäckar fyller trädgården. Enkelt och genialt. Trädgården ligger i en brant backe och är därför terrasserad. Häckarna och terrasserna bildar labyrintiska gångar, perfekta att springa omkring i eller att slå sig ned på en bänk och avnjuta. Huset flankeras av partier med häckar och terrasser. På baksidan öppnas trädgården upp i en liten bakgård, omgiven av byggnader på tre sidor och med en fantastisk utsikt över Öresund. Marken är belagd med gulaktigt tegel och ett högt uppstammat silverpäron fungerar som vårdträd. Ett lusthus är sista utposten av trädgården. Där står ett bord och stolar, tänk att vara bjuden på middag dit.
Häckar än idealiska som trädgårdselement, ett enkelt sätt att skapa mängder med små rum. Drastiskt och roligt att leka i. De kräver klippning en eller två gånger om året beroende på hur strikt man vill ha det. De ger ett frodigt intryck, de skapar rum och är en jättefin fond till planteringar. Kombinationen av strikt klippta häckar och friväxande buskar och träd är ofta strålande.
Snygga häckar:
Vintergrön liguster (ligustrum vulgaris ’atrovirens’) – blågröna, rätt små blad
Avenbok (Carpinus betulus) – kraftigväxande med genomgående stam, perfekt till lövgångar också.
Buxbom (buxus sempervirens) – i olika sorter. Om man gillar lukten.
Idegran (Taxus baccata) – strikt klippt är en mörkgrön taxushäck svårslagen som dramatiskt element i trädgården.
Häggmispel (Amelanchier melanocarpa) – som friväxande häck får den vacker höstfärg och fin blomning.
Syren (syringa) – syren är frodigt och robust och funkar strålande bra som vårtecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar