Vi glömde nästan väskan med barnens kläder. Men vid sjutiden var vi på väg. Två glada barn. Äpplen och festis. Sånger i bilen. Stanna och kissa. Varför finns molnen? Halv tio sov barnen. Himlen var så stor igår, skymningen varade i timmar. Gott kaffe från Statoil. Mörk choklad. Bob Dylans radioshow på spelaren, temat drinking. Mats och jag och två sovande barn. Bilresa när den är som bäst, det kändes som nån film. Vi hade 23 mil kvar när motorn dog.
1 kommentar:
Vilken underbar, underbar roadtrips-beskrivning! Jag, som är en sån bilåkar-romantiker kunde aldrig ha sagt det bättre själv! Bra med det läskiga slutet också, nu när jag vet att allt gick bra!
Skicka en kommentar