Det känns verkligen synd att lägga in något här och flytta ner Saras fina inlägg nedan. Men jag vill gärna passa på nu när vi är på sjuttiotalet och följa upp mitt Annie Hall-inlägg. Snorbra film, verkligen, och så himla rolig! Det är trettio år sedan den gjordes och ändå ser man fortfarande influenser och blinkningar i filmer som, säg, Notting Hill. Var hade Grant varit utan Allen?
Det som förvånade mig när jag såg den igår var just att vi skrattade så mycket. Förra gången var jag typ 16 år och då tyckte jag att den var bra, men jag minns inte rolig. Woody Allen och Jonas Gardell var mina stora idoler den perioden (det var pre-divorce Allen då, sen föll han rätt hårt ett tag), men det var ju Gardell som var rolig. Allen gjorde en massa bra filmer med snygga miljöer och snabb dialog, lite småkul sådär men inte jättekul. Vuxenhumor kanske? Precis som att det känns väldigt vuxet att uppskatta att filmen inte är längre än en och en halv timme.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar