Åh, när katten är borta och musungarna sover har råttan Veronica Mars-frossa. Veronica Mars på TV:n, jobb på datorn och gott kaffe i koppen var min kväll och halva natten. Hur många avsnitt jag klippte förtäljer inte historien. Jag älskar att jobba framför TV:n på kvällarna, jag känner mig inte lika mycket som ett offer då och man får totala mikropauser emellanåt. VM visade sig vara alldeles utmärkt att jobba till. Den ärsåt bra och sen nån gång när jag blir pensionär skall jag sitta med boxen i knäet och bara titta på avsnitten, ett varje kväll. Men nu jobbas det samtidigt.
En av de saker jag gillar med VM är de närvarande papporna, en trevlig rollförskjutning i filmsammanhang. Papporna är de trygga, stabila (tex Keith Mars) alternativt de elaka och känslomässigt utlevande (tex Aaron Echolls), medan mammorna är distanserade på olika sätt. Frivilligt eller ofrivilligt. Serien kretsar mycket kring relationen mellan pappor och deras barn, kanske klichémässig i sig men ändå.
Keiths och Veronicas relation är så fin. De pratar så fint med varandra, han har sådär lagom fasta gränser och han är hela tiden Veronicas pappa. Love it.
Idag är kaffe my drug of choice...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar