dinkelpoletten trillar ner!

Jag har haft så svårt att få till dinkelkorn, när jag kokar dem så blir det alltd bara ... uppblött och tradigt. Så jag testade att lägga kornen i blöt istället och insåg idag att DET är hemligheten. Doh!

Såhär gjorde jag: blötlade 3 dl dinkelkorn (över natten om man vill ha lunch, eller innan man går till jobbet.) lät dem rinna av. Fräste dem i olivolja, vitlök, ingefära, purjo och lite böngroddar. I med ett par tomater när det andra blivit genomfräst, salta och smaksätt med citronsaft.

Jättegott med stekt halloumi och röd pesto!

uppdatering: gott också med vilkål, morot, persilja, vitlök, ingefära, soltorkad tomat och en skvätt rödvin! Blanda i lite mozza medan det är ljummet.

Sara hissar och dissar

Jag tänkte göra en Belinda och lista veckans hiss och diss. och den här veckan är det så lätt, i alla fall att hissa! Jessica Gedin! Hon är verkligen där uppe och fajtas i toppen på idollistan, tillsammans med Didion och Krauss och andra superhjältinnor ibland. Hon är ju bara så bra! I dag lyssnade jag på henne i Spanarna från bokmässan, och hon pratade och genre-nedmonteringen inom bokvärlden på senare tid. Att litteraturen egentligen är ett trompe de l'oeil (reserverar mig för stavningen). Hon förde ett sånt roligt resonmang och knöt ihop det så snyggt på slutet, och jag var bara så imponerad. Dessutom verkar hon känna varenda intressant människa i Sveriges kulturvärld, och det gör mig lite avundsjuk, men bara lite, för hon verkar vara så genomtrevlig också!
Spanarna fick mig också att tänka på bokmässan, och hur jag vartenda år önskar att jag är där, eftersom det verkar som att ALLA utom jag alltid är där, och det verkar hända så mycket kul! Det enda året jag inte önskade att jag var där var det året jag var där, 2005, då önskade jag bara att jag var hemma istället, för det var inte alls kul, även om ALLA verkligen är där, men de verkade inte ha så roligt dom heller.
Veckans diss går i allafall till Isobel Hadley-Kamtz, och det är mest för att jag är så in i helvete trött på hennes liberala åsikter. Lyssnade på ett gammalt moraltest med henne, och läste också ett blogginlägg där hon ondgör sig över "skitmoralismen" när en fotograf blir anklagad för att fota barnporr och jag vill bara spy på allt hon tycker. Hon är bra på att argumentera, men det spelar ingen roll för mig (det gjorde det gör bengt brulde, hon fick en fyra), jag avskyr allt det hon står för, och allt snack om individens frihet framför allt annat. Ord som solidaritet och strukturer verkar inte existera i hennes värld, för att inte tala om hennes syn på djur.... Om vi träffades skulle vi säkert inte hålla med varandra om någonting överhuvudtaget. Och det känns iofs bra. För mig är det det hur som helst det mest obehagliga jag kan tänka mig; att mina barn växer upp och blir liberaler. Det, eller att de kommer att gå på Allsång på Skansen med i love Lasse-plakat när de är tonåringar. Drömmen är att de ska bli militanta veganer, men det är väl att hoppas på för mycket.
Nu ska jag se Roy Anderssons En kärlekshistoria, och massera mina fötter efter en lång promenad på Djurgården och härlig höstfika på Rosendal

Dopfunderingar

Veckan har till allra största del bestått av sångträning och nu börjar jag bli så outhärdligt trött på min röst och, framförallt på våra låtar, att jag knappt orkar höra dem en enda gång till. Jag gillar dem verkligen inte alls längre, och det beror enbart på att jag hör dem tio gånger om dagen. Men jag tror att det kommer att bli fint på söndag. Måste bara fundera ut någon fiffig lite present också, och sen är nog allting klappat och klart. Vad är egentligen en lämplig doppresent? Charlotte, vad blir en förälder glad över?

En liten blogg om avundsjuka.

Varför lägga tid och energi på att vara avundsjuk på (istället för imponerad av) Martina Haag som ändå tycks ha kämpat en hel del innan framgångarna, när det finns personer som Nicole Krauss!

33 år gammal, efter två utgivna böcker lever hon som ultraframgångsrik NY-intellektuell i Park Slope, Brooklyn (Paul Auster-land). Andra boken, Kärlekens historia, hyllades av JM Coetzee, fick Orangepriset och skall bli film. Dessutom är hon en del av ett såntdär äckligt perfekt konstnärspar, hon kan diskutera text med Jonathan Safran Foer över köksbordet, liksom.

Nu har jag beställt Kärlekens historia, när jag har läst den kommer jag säkert att vara imponerad också!

Intervjuer från dn och från svd

Åh nej!!!

En blandning av Ernst och Antikrundan kan väl inte bli annat än the horror. Tyvärr har vi olika förutfattade meningar om detta program hemma hos oss, så Ernst ljuva stämma kommer väl att ljuda i lägenheten ändå i höst. Jag är allergisk mot Ernst när han får härja fritt. Yäck!

föräldramöte

möte på dagis med kaffe, frukt och kex. Jag är alltid rätt förväntansfull när jag skall på föräldramöte, jag gillar att vara vuxen. Personalen berättar om vad våra barn pysslar med på dagarna. Bonda med min dotters vänners föräldrar är mysigt.

Men: en högljudd förälder, lite äldre med viktigt jobb, vill hellre att alla skall få höra vad hans unge (som jag inte känner) pysslar med på dagarna. Åh, så tråkigt! Jag försöker ställa frågor till personalen, men snart har han tagit över samtalet igen, skojar till det, berättar vilken saga de läste igår. Ingen annan får en syl i vädret. Jag blir så trött! En timmes kvällstid med mina barn går åt till att sitta och lyssna på honom. Folk!

Äntligen hemma...

Mässan har fullständigt tagit kål på mig. Så många långa dagar, benen och fötterna värker fortfarande. Det har varit roligt, men mest jobbigt. Och jag har längtat efter mitt lilla troll hela tiden. Fast det har varit skönt att få sova och läsa en massa. Det är nog den största behållningen med den här resan. Roligast med att komma hem var, förutom alla pussar och kramar från maken och ongen, att läsa alla Charlottes blogginlägg! Jag sitter här och filar på ett hyllningsinlägg till henne, för det är få människor som jag är så otroligt imponerad av. Du är bäst! jag är stolt över att blogga tillsammans med dig! Du är smartast och roligast och kan allt! I morgon ska jag fortsätta en liten hyllningskavalkad till dig, men just nu måste jag och Jocke spela gitarr och öva på sångerna till ceremonin på söndag. Det är så nervöst, men jag tror att det kommer att gå bra. Handens fem fingrar och Välkommen till jorden blir det.

jag vet inte vad jag tycker #1

Expressens klassikerserie : visst är det bra med folkbildning och att öka intresset för dessa verk och det är ju ett fint urval av titlar. Dessutom är böckerna snygga, speciellt att ryggarna passar ihop. (fast det passar ju inte mig som sorterar halvdant efternamnsvis). Testet är ju kul också.

Samtidigt - är det inte ett enormt slöseri, miljömässigt inte minst. Och lite äckligt sett ur konsumtionsvinkeln och att det är så fiiiint att lääääsa. (Jag är allergisk mot att människor har dåligt samvete för att de inte läser tillräckligt mycket eller "fel" sorts böcker. Jessica Gedin resonerade så klokt om detta i sitt sommarprat.) Dessutom - samtliga av dessa titlar finns ju, och har länge funnits, att hitta till en billig peng på antikvariat. Och sen, hur många kommer att läsa böckerna? Kommer inte antikvariaten att svämma över av dessa böcker om nåt halvår eller så.

Fast samtidigt kanske det är värt det, den kulturella nyttan eller nåt. Att nån upptäcker nåt fint. "Gratis"böcker som ett sätt att förbättra världen ... nej, jag vet faktiskt inte vad jag tycker.

Ett besläktat projekt jag däremot tycker väldigt mycket om är SL:s 'Poesi på väg'. Reklamplats känns som ett bra forum för poesi. Idag var det Thomasz Jastruns 'Första blicken' på lidingöbanan som gick rätt in i mitt hjärta.

Shit!

Missa inte dagens kräkklipp. Detta är min värsta skräck och tvångstanke under graviditetsillamåendemånaderna. På bussen ... på möten ... i hissar ... i en ritsal över nåt studentprojekt ... över datorn ... i någons soffa ... nu vet jag hur man hanterar det. Respekt!

risig

min hosta slutar aldrig, jag låter hemsk. I fredags ekade den i salongen på filmhuset, men föredragen var så spännande så jag hade inte vett att gå ut. Lättnaden kom när en bebis började skrika bakom mig, någon hade med två små barn under två år på ett seminarium - jag är impad!

Igår såg vi träd med gnagmärken i skogen nere vid sjön, det såg ut som en bäver gått loss, undrar om de håller på att bygga sig en liten damm någonstans. Jag tror att allt jag vet om dessa djur kommer från Kalle Anka och Narniaböckerna. Visst är det ett bäverpar barnen hamnar hos när de först kommit igenom garderoben? Sagodjur.

Vid badstranden drack vi kaffe och gungade. En gammal kvinna, nog en bit över åttio, badade med baddräkten nerhasad till höfterna. Hon plaskade och dök, hennes man var med henne. Vi föräldrar på stranden gav varandra förstulna blickar och hoppdes att barnen inte skulle få för sig att bada de med. Sjön är kall nu. Jag förstod aldrig om hon var senil eller bara slutat bry sig om vad alla andra tycker, men jag hoppas (tror?) såklart på det senare.

Idag var stortjejen på gympa, jag följde med, hostande. Hon älskar gympa, springer runt och gör alla rörelser med ett lyckligt leende och jag hoppas att hon fortsätter att tycka det är roligt, rörelse. Själv identifierar jag mig med barnen som sprang och gömde sig bakom step-upbrädorna.

chinese dreams

ooooh, jag vill också till Kina och planera science fictionstäder tänker jag när de danska arkitekterna presenterar detta. Det är en del av co-evolution, ett dansk-kinesiskt stadsbyggnadssamarbete. Den gnistrande drakryggen till höger är ett förslag på ett nytt område i den kinesiska bergsstaden Chongquing. Bilden är helt hänförande och den är ändå ingenting mot animeringen de visade. Sedan påpekar min vän A det tvivelaktiga i att ha en militärdiktatur som arbetsgivare och han har så rätt. A är alltid moralisk på ett friskt sätt, jag har haft en bra dag idag.

och förresten, Dexter...

Visst är den läskig? Vet inte hur länge den hunnit gå på 5:an än, men vi har sett de tre första avsnitten. Jag klarar inte att se mer än ett avsnitt per kväll, jag är helt odistanserad till läskigheter. Grymt bra, även om jag har svårt att köpa logiken i varför han gör vissa grejor om han nu är en psykopat. Men det är kanske jag som har för dålig koll på psykopater, tack och lov! Michael C Hall är perfekt i rollen, han var ju rätt läskig i six feet under också.

efterrätt till middag - svisstips

Mats fyllde år igår och fick därför önska vad han ville till middag. Det blev pannkakor med marängsviss. Jag köpte hallonsorbet till svissen och det blev grymt gott, speciellt i kombination med varm chokladsås. Jag är fortfarande mätt.

ansiktsboken

Jag försöker förstå varför det är så kul med facebook. Jag lade av tidigt med msn och ingen av mina vänner var på myspace. Och det är väl bara att ringa och om man inte hinner det kan man ju messa eller skicka mail.

Ändå är min facebook-inbox det jag nästan tycker bäst om. Kanske för att det är ett nytt forum. Som att min kompis filmtjejen och jag har en lång tråd om Veronica Mars och våra barn. Eller min kusin och jag om ditt och datt. Jag slänger iväg ett meddelande till en vän som jag råkade tappa och får ett underbart och sorgligt svar. Genom facebook, fast jag tror att hon ogillar facebook egentligen. Konstigt. Och jag kunde ju mailat, men det gjorde jag aldrig.

Jag gillar den osociala biten också, speciellt movie-quizzarna. I söndags kväll tillverkade jag ett quiz om underbara Dead Poets Society som jag var helt besatt av när jag var 16. Idag var det en som hade 100% rätt på det och det känns bra, det finns en till därute som jag. Och jag håller på med en massa trams och barnsligheter därinne, som vampyrstrider eller mätandet av min travel-IQ. Men jag försöker undvika sånt där man skall rangordna människor, inte min grej.(ehm, det är väl en annan sak att nominera?)

Sen är det ju kul att se människors nätverk växa fram. Logga in och se en rad bilder på människor jag tycker om. Imorse såg jag fina bilder på en liten lockig dagistjej i grön mössa.

för övrigt, denna bilden på Unni Drougge är ju så snygg. Jag gillar verkligen posen. Fast jag tycker det är synd med röken i detta fallet. Bilden hade känts ännu kaxigare utan.

mingel schmingel

Åh, så förutsägbart bloggigt att komma med små käcka erkännanden om sin sociala kompetens. Men men, eftersom Sara är ett socialt geni så blir detta min uppgift. Vi sysslar ju trots allt med bloggande gudbevars, så here goes:

På fredag skall jag på en konferens som skall bli jätteintressant, senast för två år sen var det superspännande föreläsare, bland annat Adams and Akay. Hade jag haft en blogg då så hade det blivit sida upp och sida ner med tips på spännande projekt. Kul alltså, mitt problem är pauserna! Jag skall gå dit själv och jag hatar pauserna för jag suger på att mingla! Verkligen. Suger.

I teorin vet jag ju hur man skall göra, att man skal c i r k u l e r a, man skall småprata och hålla sig till rätt ämnen. Nätverka. Jag känner många där så det borde vara lungt, men det är det inte. Kan inte vara rolig eller spännande eller intressant. Kan inte läsa kroppsspråk. Kan inte avsluta en konversation. Jag är en mingelanalfabet.

Såhär brukar det bli: jag tar tag i närmsta person som ser snäll och intressant ut. (en bra början, jag vet!) Sen konverserar jag tills denna person är uttråkad tillbaka till stenåldern. Har den utvalda tur så är han eller hon bra på att mingla och cirkulerar vidare, annars är risken stor att man är stuck med mig. Jag kan inte hjälpa det och jag känner mig alltid hemsk efteråt. Tråkighet är ju så trist! Jag hoppas att det bara finns en enda toalett på hela stället.

...hmmm... säkert jätteosmart att klaga över hur kass man är på att mingla. Jag hoppas ingen som skall dit läser detta, vill ni reta mig så syns vi i toalettkön.

vacker input

Idag höll en av mina kolleger ett seminarium kring en text hon skrivit som bland annat handlade om relationen plats-kropp-karta. En av referenserna hon använde sig av var konstnären Mikael Lundbergs projekt Lifeline. Jag blev helt tagen av detta obehagliga och vackra projekt, jag vet egentligen inte varför det berörde mig så. Kanske för att jag är väldigt fascinerad av kartor.

Verket: Under mer än ett år var han kopplad till en gps-mätare som var 10:e sekund registrerade var han befann sig. Dessa rörelser lagrades och komprimerades till en dvd på 80 minuter som visar hans rörelser i en ortogonal* projektion på väggen på bilden. Dels är det obehagligt ur ett övervaknings- och kontrollperspektiv (typ Minority Report), men samtidigt är det ett vackert reflektion av rörelse.

*vinkelrät från markytan (sorry, arbetsskada igen, jag kan inte låta bli att förklara allt!)

... men i orangeriet kanske man hellre vill dricka calvados ur en sånhär. Sprit ur en lergodsmugg känns lite orangeri-ish.

Ingen stilla helg!

Jag har varit ute och promenerat precis hela helgen, det är precis det som min kropp längtar efter hela den stillasittande jobbveckan! Men i lördags blev det nog lite för mycket av det goda. När vi, efter 5 timmar i skogen, rosenkindade och blossiga, sjönk ned i soffan framför Karins öppna spis så kände jag foglossning för första gången den här graviditeten. Och fötterna bultade som två svullna klumpar. men det var det värt. Höstpromenader är bäst! Med risk för att låta som Kristin Kaspersen vågar jag ändå mig på att utbrista att: det finns ingen årstid som passar bättre för mys! Att få gå och sparka i lövhögar invirad i tjock-sjalen och att sen komma hem och dricka hett te och äta äppelpaj, I LOVE! Varje sommar längtar jag till hösten. det är helt sant!
I dag blev det, med tanke på alla krämpor, bara en promenad på några timmar, men den avslutades med underbar middag på Gamla Enskede Krog. Precis ett sådant ställe som man skulle ta med sin mormor till en söndageftermiddag. Medan regnet smattrade mot glasverandans fönster åt vi rotfrukter och sparris och bara njöt!
Emellan skogspromenader och söndagsmiddag har jag också hunnit med varm chokladfika på Bageri Bakgården, långa fina samtal med goda vänner, en kopp te i hornstull, Skogskyrkogårdenpromenad och frossande i äpplen i massor (min enda gravid-craving! Svenska krispiga höstäpplen!) Och en massa gos och sång och lek med världens ljuvligaste unge, som jag bara blir mer och er förälskad i för varje dag som går! Hur är det möjligt?

en stilla helg

september är sjukmånaden, idag ligger stortjejen febrig och olycklig och slumrar i soffan. Det är så hemskt när ens barn är sjuka på riktigt och inte bara sådär trivsamt febriga så man får obegränsat med mys. Jag får i alla fall lite jobbat idag med, och jag behöver verkligen alla jobbtimmar jag kan få nu.Vi hade så mysiga planer idag så det känns riktigt, riktigt tråkigt.

Men lite surfande blir det, sitter och dreglar över Karin Erikssons fina blogg som jag hittade när jag letade efter hennes produkter. Har man varit på Rosendahl eller liknande trevliga tantställen så känner man igen hennes ljuvliga koppar. De är så himla söta tycker jag, är speciellt svag för de som också är tryckta på insidan. Det enda som är lite synd är att de inte har små fat också, små onödiga söta fat att lägga sin lilla kaka på. Och lilla silverskeden...

Ja, inte för att vi skall köpa några fler kaffekoppar, vi bor fyra personer i en skokartong och har köksskåpen knökade av porslin. Och det är ju så konstruerat detta med alla behov man skapar sig. Men sen, när jag har fått min trädgård skall jag bjuda på kafferep i syrénbersån med dessa fantastiska koppar. För att citera Alex Schulman: cravings! vill ha!

Andra cravings från hennes blogg: Fina wigwams från wigwam sam. Och kolla, kolla så fint arbetsrum hon har. För att fortsätta tala bloggspråk: Jag dör!

seriöst!

Nehej, nu drar studenterna igång fredagskvällen med "Survivor" på hög malle ute i ritsalen. Gillar min arbetsplats! och jag tar musiken som ett OK att hålla fredag jag med. Ville bara ha en anledning att lägga in denna bilden på snygg-Reese Witherspoon. Blev nästan lite sugen på att träna, synd att jag är förkyld. (det är Perez Hiltons klotter, hoppas han inte stämmer oss nu)

Jösses grabbar

Jag läser Anathies blogginlägg om Natalia Kazmierskas debattartikel i expressen om Upp till kamp, och jag håller förstås med. Att ett sådant resonemang som Natalia för har gått mig helt spålöst förbi är ju inget annat än väldigt tråkigt. Jag med alla mina universitetspoäng och mitt genusperspektiv och mina kritiskt granskande ögon. Så föresvävar mig inte ens tanken. Vilken ytlighet. Men jag är nog bara lite för storögd och lite för tagen av hur fantastisk jag ändå tycker att serien är. Så stark och så sorglig. Och så långt ifrån en romantiserad skildring av 70-talet, den är ju verkligen otäck delvis. Men allt uppvägs av Sverrir. Han är underbar!

stjärnstoft!

Jag ser via bokhororna att Neil Gaimans fina bok Stardust har blivit film och att den skall visas på Fantastisk FilmFestival som tydligen håller på i helgen i Lund.

Detta gjorde mig glad, dels för att jag inte visste att FFF fortfarande finns. Vi jobbade på denna roliga tillställning något av de första åren när Camilla Henemark och Gunnar Rhelin satt i juryn (10 år sen?). Jag tog biljettrivandet på stort allvar, fick upp ögonen för B-film, insåg varför det inte är en bra idé att dricka öl innan man går på bio och rökte lite väl många bjudcigaretter. Väldigt kul var det.

Jag tror att det var vid ungefär samma tid som Mats introducerade mig till Neil Gaiman och hans Sandman-serie. Den är jag sugen på att läsa om snart. Kan serier vara nånting för bokklubben?

Stardust köpte Mats till mig när han var och hälsade på Jocke och Mikael på Hawaii. Jag är ingen storkonsument av fantasylitteratur egentligen, men jag gillade verkligen denna boken.

Fans!

Charlotte, måste vi inte gå och se Fans på Orionteatern? Jag är med, vilken dag som helst!

och för övrigt

så älskar jag att storhandla på Willys!! det har varit kvällens familjenöje! Älskar fyllda skåp och kylskåp!

detta var ju lite kul ... Min ytlighet är avslöjad!
uppdaterat: jag hittade alltså testet via Emma Gray Munthe
(jag råkade klicka bort testet och gjorde om det, första gången blev jag en Attentive Experiencer... det fattar jag vad det betyder, men jag får inte upp någon bild av vad en advocating artist är. Inte jag i alla fall.)

148 slag i minuten

slår min bebis hjärta! I dag lyssnade jag och barnmorskan på det absolut mest underbara ljud jag har hört den här veckan och det var så häftigt! Så vackert! Tänk att jag faktiskt har ett litet hjärta som slår i min mage. Tanken är precis lika svindlande och fantastisk som den var under första graviditeten. Jag har funderat så mycket över om det kommer att gå att känna lika mycket spänning och förundran under den här graviditeten som under den förra, och framförallt om jag någonsin kommer att kunna älska ett litet pyre till lika mycket som jag gör med lilla M. Men jag börjar tro att det går nu! Allt eftersom graviditeten känns mer och mer verklig så blir känslorna så mycket starkare och verkligare också. Det känns fint. Vi ska har barn!!!! Det är så stort!
Jag var på min sista akupunktursession hos barnmorskan idag och det känns skönt att förhoppningsvis få avsluta det nu. Det är långt ifrån behagligt. Det känns som att få tre sprutor instuckna och kvarlämnade i kroppen, det spänner och är ganska otrevligt, men framförallt så är tanken på nålarna hemsk. Men effekten är otrolig! Jag har glömt bort att jag kunde må så här bra! Vi har så himla mycket att göra på jobbet just nu, och dessutom läser jocke trippla kurser den här månaden, så tid är en sådan bristvara. Svårt att bara gå på halvfart då. Men nu är jag tillbaka på banan!

mitt sista om Scar Tissue

Jag har aldrig varit ett jättefan av RHCP, men jag har alltid tyckt att de var lite ... charmiga? Nu när jag har läst ut boken går jag runt och nynnar på under the bridge, californication och scar tissue och de är verkligen bra nynnsånger. Men ack så uttjatade.

Boken tyckte jag var väldigt bra i alla fall. Dels en läskig skildring av Kiedis knarkarliv, men man vet ju att han överlevt. Innan jag läste recensionerna av denna boken hade jag inte fattat hur nergången han var. Sista halvan av boken är ju lite spännande insiderskildring av 90-talets musikhistoria. På ett rätt avslappnat sätt. Redan långt innan de slog igenom var Kiedis bundis med folk som Madonna och Nina Hagen. Han dejtade Sofia Coppola och Sinead O'Connor i slutet av åttiotalet, typ.

Sen är det helt fascinerande att läsa om hur (relativt) problemfri själva musikbiten har varit. Redan första konserten, som de gjorde mest på skoj typ 1983, var en succé. Och så fint skildrad vänskapen är med de andra i bandet.

Eftersom jag nu i min forskning håller på och tittar på beslutsprocesser i managementsammanhang så är det också intressant att se hur ett band slår igenom och blir business.

sjukdag

Eftersom jag har så svårt att bara ligga och sova trots huvudvärk och matthet så har jag spenderat dagen i LA och på Red Hot Chili Peppers genombrottsturne med Nirvana. Åh, jag är verkligen så ledsen att jag aldrig fick se Nirvana live. Historien om Kurt Cobain är ju så sorglig och har samtidigt många beröringspunkter med Kiedis.

Annars ligger jag mest och är upprörd över de detaljerade beskrivningarna av plastikkirurgens övergrepp som läggs fram. Först i DN och sen i P3 (och säkert överallt annars) får man läsa ingående beskrivningar av exakt hur det gått till. Tonläget tycker jag är obehagligt. Vad är avsikten? Tanken bakom dessa inlägg gör mig illamående.

Nej nej nej

Detta går inte, jag har skrivit en rad idag. På hela dan. Mysiga dagar med sena nätter med kompisprat och kalasfixande och förkylning ovanpå det. Nu orkar jag inte mer. Hem till sängen, hoppas bebbelito vill sova middag med mig.

Annars hade jag ju gärna lunchat på yogayama idag och spionerat lite med en massa andra bloggläsare...

Kalas-tack!

Finfint 4-års kalas, det var jätteroligt, tack! Sälungen slocknade som en lampa i bilen hem och det hade jag och Jocke också gärna gjort om det inte hade varit för vårt bombnedslag till hem. Disk överallt, tvätt som måste vikas, papper som måste sorteras, dagisryggsäck som måste packas..., listan kan göras lång. Hur ska detta funka med två vilda troll i hemmet? Helgen har som vanligt varit så rolig, men så full av aktivitet. Vi hinner aldrig städa. Det är så lätt att prioritera bort. Nu ska jag kolla facebook!

Och så var det mobilen också...

Ja, just det, glömde att säga det, mobilen är stulen igen.

Madeleine

Hörde precis på nyheterna att Madeleines mamma (den där lilla flickan som försvann i portugal) har delgivits misstanke om brott. Jag är inte det minsta förvånad. Tycker att hela den där historien har verkat mycket misstänksam från början. Vem lämnar en 4-åring ensam på ett hotllrum medan man går och äter middag?

Vår stora tjej

I dag gick lilla M sin första hela dag på dagis, och det går så bra! Så fantastiskt att hon är en stor dagistjej nu, som traskar iväg med sin ryggsäck och äter mellanmål och dricker varm choklad ur kåsa i skogen! Jag älskar vårt dagis!
Medan trollis har hängt med sina polers i skogen har jag jobbat, och gått på akupunktur. Och jag kan inte svära på att det beror på det, men hittills verkar det som att de där små nålarna har gjort underverk. Jag har mått så bra i två dagar nu, och det är underbart. det känns som att energin har återvänt till min kropp. Äntligen! De senaste dagarna har jag verkligen börjat njuta av att ha ett litet mirakel som lever och växer i min mage. i kväll har jag och jocke legat och känt hur det rör sig därinne. Om jag trycker min mage tätt emot jockes så känner han sparkarna i sin mage. Det är magiskt.

Hurra!!!

Nu är mitt liv komplett! Jag blir så lycklig av att läsa text av Fredrik Strage!

Bästa Top Modelkaraktären ever?

Daemn! nu måste jag följa Top Model tills hon åker ut, hon verkar ju helt fantastiskt cool!

ni glömmer väl inte att sjunga!

För fyra år sedan satt vi och tittade på Hundtricket och undrade när bebisen skulle komma egentligen. Kände efter värkar ... var inte detdär en värk? Eller var det en spark. Ikväll ligger det en liten tjej som inte kan sova i rummet intill. Hon ligger tyst och tinderögd och undrar hur många presenter hon skall få. Och om vi kommer sjunga dendär om att hon skall skjutas på en skottkärra. Mats och jag är nästan lika uppspelta. Imorgon blir det pannkakor till frukost.

en liten blogg om besvikelse

Idag kan jag inte släppa tanken på hur oempatiska människor kan vara. Efter ett samtal om graviditeter och sånt med personer som egentligen är väldigt intelligenta, kunniga och roliga att lyssna på. Så plötsligt ett stort, svart hål där empatin borde suttit. Så lätt det är att döma andra när man inte har haft några svårigheter själv. Har man haft fyra rallyförlossningar som gått som på räls så är det ju lätt att fördöma smärtstillande, liksom. De snackar om "naturlighet" utan att reflektera över att den moderna tekniken är ett skyddsnät mot detdär hemska, allt som kan gå fel.

Jag blir så ledsen av detta, oempatiska människor. Och jag hoppas verkligen att deras döttrar har någon annan att vända sig till om de får svåra graviditeter eller tuffa förlossningsupplevelser eller om amningen krånglar än en mamma som tycker att allt bara handlar om vad som är naturligt och inte.

jag pratar med mig själv.

igår skulle jag ringa och prata med min syster. Jag ringde upp, och det lät som någon tog det men jag hörde bara ekot av min egen röst "Hallå!" "Hallå?" och tystnad. Så jag lade på och ringde upp igen. Lillasyster svarar och undrar vad jag håller på med. Det var nämligen inte ekot av min egen röst utan min syster som svarat. Jag är så jäkla psykad ibland. Fast det var ju rätt roligt när man tänker på det.

Tv-kväll

i kväll börjar en ny serie på ettan som jag tror kommer vara superbra! Lyssna bara: ”Upp till kamp” är nästa romantisering av sextio- och sjuttiotalen. Ännu en vördnadsfull bugning av yngre kulturjeppar i riktning mot Mah-Jongfarsor och arbetarbodsmorsor. Det utlovas tidstrogna nördbrillor, hemsydda banderoller, växtfärgade ylletröjor och säkert en och annan aphårig muff. Det, plus en massa FNL och KPML(r), Dylan och Baez, ockupationer och kravaller. Musik för mina öron! Jag lyckas helt bortse från Aftonbladets hånfulla ton, och läser artikeln som en hyllning!
åh, jag är en sån sucker för romantiserade skildringar av 70-talet, så trots den stenhårda konkurrensen av Top Model samtidigt på 3:an så kommer Peter Birro att dra det längsta strået ikväll

det skulle ju vara dans dans dans...

men vi drabbades också av bugsen! Eller, jag var ju redan drabbad, men tvärtemot vad jag förutspått så blev det varken bättre eller sämre på fredagen, utan jag mådde precis likadant. Trots det blev det lyxmiddag hos vännerna i Hammarby Sjöstad, barnkalas, inflyttningsfest, bullbak och varm choklad i skogen, men jag gick på en ganska låg växel och kroppen var långsam och huvudet värkte. Dessutom har illamåendet gått in i en helt ny epok, men nu har jag tjatat mig till akupunktur på MVC och det känns så bra att få börja! Tack Charlotte för peppen!

och helgen?

vi hade planerat bra, men bugsen kom i vägen. I fredags blev det vård av sjuk man, med tiden till min deadline tickandes ... I lördags missade vi en fest, hej småbarnsverklighet! Men idag fick jag och E en dag på Junibacken med mamma och pappa.

Annars: pannkaksbak, legobygge, "läskiga pingvinfilmen", sandlådan. På kvällarna en sväng till Neptune, säsong 2 av Veronica Mars drog igång väldigt snyggt må jag säga. Triangeldrama I like! Och när Mats frisknade till - Heroes! Fortfarande mycket fängslande. Jag älskar Hiro!