Jösses grabbar

Jag läser Anathies blogginlägg om Natalia Kazmierskas debattartikel i expressen om Upp till kamp, och jag håller förstås med. Att ett sådant resonemang som Natalia för har gått mig helt spålöst förbi är ju inget annat än väldigt tråkigt. Jag med alla mina universitetspoäng och mitt genusperspektiv och mina kritiskt granskande ögon. Så föresvävar mig inte ens tanken. Vilken ytlighet. Men jag är nog bara lite för storögd och lite för tagen av hur fantastisk jag ändå tycker att serien är. Så stark och så sorglig. Och så långt ifrån en romantiserad skildring av 70-talet, den är ju verkligen otäck delvis. Men allt uppvägs av Sverrir. Han är underbar!