augustidag

En solig dag i augusti, färgad av oron. Vi gick till stranden igår, jag och E. Kaffe och bok till mig, frukt och en festis till henne. Orutinerat av mig - vem läser i sällskap med en fyraåring på stranden? Det blev konversation med dagispappa, dessa nya relationer man skaffar sig. Korridorshälsningar, några ord i förbifarten mellan galonbyxebrottningar, dottern känner jag å andra sidan väl, vi pratar ju nästan varje dag. Så plötsligt sitter man i timslånga konversationer medan barnen leker, vi ler och skrattar åt varandras skämt, ställer frågor i sakta mak. Under hela den tiden höjde han inte rösten åt sin dotter en enda gång, jag blir så impad av sånt, sån skrikmamma som jag blivit.

Jag var alldeles för fokuserad och distraherad för att ställa in bokklubben igår och jag är väldigt glad att jag inte gjorde det. Inga böcker blev diskuterade, men lugnande sällskap och roliga samtal som vanligt. Jag är jätteglad att ni kom, både E och jag behövde lite distraktion. Glömde fråga om vi skall lägga till "Kärlekens historia" på boklistan.

Sen kom min Mats hem med lilla A. Hon helt matt och sjuk, men snart bra. När barnen sov, A på min mage precis som när hon var liten, kollade vi på the Queen. Den var precis så som jag trodde att den skulle vara. Det enkla svaret är att monarki är förkastligt, men är det så enkelt? Gestaltningen av relationen mellan prins Charles och hans mor var så bra: i bilen, när hon istället för att svara på hans långa, känslosamma utläggning kring Dianas moderskap säger att "Nej, jag känner nog inte för att jaga, jag tror att jag promenerar hem istället.", lugnt hoppar ur bilen och kallar på hundarna.