Jag har precis laddat hem och lyssnat på Åsa Linderborgs sommarprat, och åh vad bra det var! Underbart! Jag blev både så lycklig och så sorgsen av att höra henne berätta, och jag blev också så glad över att höra att någon för en gångs skull använder sin röst och tid i sommaretern till att prata om någonting viktigt och betydelsefullt. Jag vet inte hur många dötrista sommarvärdar jag har genomlidit under åren som bara pratat om sig själv under helt ointressanta former (årets absolut värsta måste ju vara Anja Pärson, som la ut texten om de mest ointressanta aspekter av sig själv, som att hon exempelvis inte gillar att gå samma väg tillbaka som hon gick till ett ställe.) Hur ofta får någon möjlighet till en och en halv timmes helt ocensurerad radiotid med det antalet lyssnare? Varför är det så få som gör intressanta sommarprogram? Som berör? Åsa Linderborg måste ju ha väckt ganska mycket känslor, för det var flera som anmälde henne till Granskningsnämnden. Det hade jag tagit som ett gott betyg. Det är alldeles för många som är alldeles för fega.
Jag lyssnade också på Ingmar Bergmans sommarprat, men i ärlighetens namn; jag tyckte inte att det var så jävla roligt. Det berörde inte. Jag lyssnade inte klart. Nu är det Martin Kellermans tur! Han måste vara bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hello love! Du är en mycket slarvig person som 1) tappar telefon, 2) säger att du mejlat mig när du inte HAR det! som straff får du leta upp mitt nummer på egen hand - sök på hitta så finns allt du vill veta darling. under tiden lämnar jag meddelanden här, och kastar ut en liten förvarning om att vi kanske hakar på på söndag (om vi får förstås). Puss och puss och puss!
Skicka en kommentar