... är vad den här dagen har bestått av för mig. Jag var i stan och sprang på en liten restaurang som serverade raw food på St Eriksgatan som heter "Herr Spiridions Allehanda", en restaurang som dessutom visade sig vara en liten förädlingsbutik och delikatessbutik, kika in på http://www.herrspiridons.se.
Jag handlade ljuvliga lunchlådor att ta med mig till jobbet; groddad quinoa, svarta linser, pumpakärnor, och råpressad päronjuice, och det var såklart helt fantastiskt gott, men sedan i går kan jag nästan inte behålla någon mat, förutom potatismos. Så himla tråkigt, jag förstår inte varför jag inte börjar må bättre, nu är ju de första tolv veckorna avklarade, och jag borde må prima. Men det gör jag verkligen inte. Idag har varit sämsta dagen den här graviditeten.
Men det förde med sig det goda att jag med gott samvete kunde gå hem och ge mig i kast med Majgull Axelssons Aprilhäxan. Jag är kanske den enda i Sverige som inte har läst henne, och det är synd, för Aprilhäxan är helt underbar. Jag är helt fast, och läste nästan halva boken under min illamående-eftermiddag.
Jag läste också en intervju med Unni Drougge som kommer med en ny bok i höst, den vill jag läsa. Boven i mitt drama heter kärleken. Har du hört något om den? Idag läste jag också en recension av Maja Lundgrens Myggor och tigrar. Den blir sågad i både DN och Svenskan, men jag blir ändå så sugen på att läsa den, framförallt för alla uthängningar av kulturprissar! Det är lite modigt tycker jag, lite Carina Rydberg! Det kommer att bli en läshöst! Och jag har många bokklubbsboksförlslag till nästa gång!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, du har min fulla sympati, Sara! Fy, fy. fy så trist med illamående. Det är utan jämförelse det allra värsta jag varit med om, illamåendet som aldrig tar slut. Jag som tyckte att er effektiva helg lät så hoppfull.
Men jag blir avundsjuk på dig som får njuta av Aprilhäxan för första gången. Helt klart en bok värd att vänta på, jag tycker den var helt ljuvlig. Jag sträckläste den på en strand i Biarritz för nästan exakt nio år sedan.
Jag har inte läst mer om Unni Drougges bok än en intervju (kanske samma som den du har läst) Jag vet inte varför, men jag känner mig aldrig så sugen på att läsa hennes böcker. Jag har faktiskt inte läst någonting av henne. Men jag är fascinerad av personen. Tänk att hon har fem barn!
Jag älskade Pompeji men känner mig lite tveksam till Myggor och Tigrar. Men kanske är det bara de patriarkaliska kultursidorna som har förvänt synen på mig, sånt händer.
Må ditt illamående fara och flyga, nu när det gjort sitt och inte komma tillbaka förrän till nästa bebis! Grattis till vecka 12!!!
Det är bara jag som är en sån jäkla sucker för hämnd... Och offentliga hängningar av patriarkatet. De med makt i kulturvärlden är ett sådant gubbvälde! Dessutom tror jag att Maria-Pia Boethius hyllade Myggor och tigrar, och hon är ju en personlig idol!! Ska se om jag hittar en länk.
Drougges bok verkar ju också vara lite av en hämndaktion, och på något sätt går jag verkligen igång på det där. det blir någon slags upprättelse som tilltalar mig så mycket! Mycket primitivt, jag vet!
Haha, när du säger det på det sättet så blir jag genast nyfiken! Hämd är förvånansvärt ofta en bra anledning att skriva en bok.
Skicka en kommentar