När jag gick på gymnasiet brukade jag läsa Christine Falkenlands krönikor i Svenska Dagbladets City-bilaga. Jag tyckte att hon var så bra. Nu minns jag inte riktigt vad de handlade om men jag minns att hon alltid avslutade med "I'm a poet and I know it, I hope I don't blow it." den meningen tänker jag ganska ofta. Inte för att jag är poet, men ändå. Jag tror att jag fortfarande gillar henne, men jag har faktiskt aldrig läst någon bok av henne, vet inte varför.
Jag var fascinerad av henne och inte minst av hennes bildbyline (bylinebild?), hon var så jäkla snygg 1994 i albinodreads och detdär mörka läppstiftet. I många år försökte jag få till en sån snygg poetmörk mun. Det lyckades aldrig för det går inte. Jag vet det nu. Har man snipmun så har man, jag är bra på en massa andra saker.
Ändå sitter jag här nu och ser än en gång ut som en lätt överviktig styvmor till Snövit. Ojämnt är det dessutom. Jag och A hittade nämligen ett läppglans som vi lekte med. Bara det att det inte var något läppglans utan något mörkrött läppstift i en typisk läppglansförpackning. Det går inte bort heller. Jag ser verkligen inte klok ut. Men jag borde kanske läsa något av Falkenland snart?
4 kommentarer:
Ja, hon är verkligen superhäftig. Hon har varit med i en del 00TAL-sammanhang, och jag gillar henne skarpt. Jag har aldrig läst någon av hennes böcker, men nån ligger nog här och skräpar någonstans.
o du, mörkt låppstift är jäkligt svårt. Jag drömmer om att en dag bli en cool kulturtant (har du sett marit bergman i gudrun sjödens kulturtant reklam förresten?) som kan bära upp det ordentligt, men det kommer nog att dröja!
Åh, jag kunde väl tänka mig att du har hängt med henne! En av hennes böcker fick romanpriset i p1 för ett par år sedan och det bådar väl gott?
Snygg-Marit är ju säkert snygg i mörka läppar. Det måste jag kolla upp! Du var ju jättefin i klarrött och det är ju svårt om något. Jag kommer aldrig att se bra ut i mörka läppar hur gammal jag än blir.
Hmm...vem är mer snygg i mörka läppar? Juliette Lewis? Här är vi kanske en lista på spåren...
Söta systern, vad du är härlig! Har som vanligt ingen aning om vem människan du snackar om är...gud vad jag känner mig okulturell...
Gillar inte mörka läppstift heller...men jag tycker om dig i alla fall ;-)
haha, jag känner igen bilden men inte läst. Så är jag rätt dålig som kulturtant även om jag bär titeln bibliotekarie vid de tillfällen jag jobbar.
Hm, jo! Tack för tipsen! Ängen är än så länge bara en avsatt yta där vi ska börja läsa på och fixa ordentligt nästa år. Grannen har lyckats så då borde vi också (tycker envisa jag). Gräsmattan är förbluffande fin och jag vet inte hur den blivit det. För två år sedan när vi tog över Täppan var gräsmattan nerskavd till jordig yta alternativt vissen mossa. Inte så fint alltså. Sedan blev den grön och frodig, vet inte vad Per gjorde med den eller så bara blev den när vi började bry oss och tycka om den.
Namnen på perennerna känner jag igen en del och resten ska jag kolla upp för jag vill ha blommor istället för hård mark med mossa på som rabatten vid entrén är just nu.
hehe, ja, jag och trädgårdar är trial and error för jag kan inget från början (mer än det som Olle lärde mig om trädgårdslandet o morotsflugor) och har dåligt med tålamod för att läsa böcker även om jag jobbar på det som med allt annat. Men kul är det och perfekt terapi för min hjärna. Ska låna lite böcker när det regnar nästa gång tror jag nog.
Jag klär i läppstift förresten. Inbillar jag mig i alla fall för jag älskar knallrött läppstift! Det är kul :-)
7 år, ja, det låter rimligt. Finns tålamod att beställa i frökatalogerna?
Skicka en kommentar